på att klockan skall bli 13:45, dvs alldeles strax. Henning haltar på högra benet, han är aningen kal på högra sidan av nacken och jag känner mig alldeles olycklig. Han har ätit det han gillar, som vanligt vill säga, potatismos och smör med macka på, mackan brukar alltid vara kvar. Han visslar och verkar trots sitt handikapp oerhört glad. Återkommer när jag vet något, nu måste vi åka. Håll tummarna att det inte är allvarligt. Tillbaks från veterinären och vi vet att Henning har alldeles för många vita blodkroppar. Inga skador fanns på benet heller. Det som däremot var skämmigt var att Hennings lungor tydligt visar att han bor med…