trots allt. Jag vet inte hur men det gjorde det. Jag lagade tom middag i går kväll. En wok, min vanliga, med en del grädde. Vi åt ordentligt på kvällen och tom en stund vid tv´n gick bra. Lite märkligt var det i går ändå. Solen sken upp lite på eftermiddagen och när vi for hem var det varma vindar ute. Det blev sent hem men vi fick mycket gjort. Tanken var att åka till jobbet i dag men ingen av oss orkar så vi stannar hemma och grejar lite istället. Jag har gått runt och letat efter kissfläckar men inte hittat några och det känns skönt för annars vet…

Tänk om det INTE var Eddie som kissade, TÄNK BARA OM! Tankarna snurrar och ångesten biter tag i mig för TÄNK OM. Samtidigt vet jag att det var så. Han fick somna in i mitt knä med tårarna rinnande nerför mina kinder och det var rätt mot både mig och Edgar. Han somnade fint och och ”lipade” med tungan och jag grät. Kallemannen och Tessan var med och tungt är det för oss alla för Eddie är en medlem i vår familj och har så varit i nästan 11 år och medlem kommer han alltid att förbli i våra hjärtan. Bäst att tala om att det INTE var en skygg…

och humöret blir därefter, surt! I går var det storm med både regn och snöblandat regn. Siffrorna gör det grekiskt också så inget är bra just nu. Mannfred har burarrest och vi har jobbtjänstgöring (valde lite fel ord innan så det kunde tolkas hur som och det var /är inte meningen) eller vad man nu kan kalla det för. Gruvar mig väldigt inför morgondagen men det är kanske inte så konstigt. Usch! Till later!

och så är det varje år vid ungefär samma tid. Våren är definitvt här då iaf. Om det så bara ligger en mikrosmula någonstans så finns där ett helt hav av svarta rörliga prickar. Inte så roligt med myrorna men vi har vanan inne efter ett antal år. Solen skiner och lite kylslaget är det även om värmen snabbt stiger. Nyheternas hemskheter orkar jag inte ens med just nu. Kanske till sommaren när saker lugnat ner sig och vi får vila. En liten rolig detalj mitt i allt är lilla fröken Sofias dop. Det kom ett fint kort som mamma Anneli grejat med ett litet foto på Sofias och hennes…

inte var något. Eddie skulle aldrig klara en flytt, inte ens till en gammal ensam tant eller farbror där han fick all omsorg och också förmånen att vara herre på täppan. Dumt av mig att hoppas när jag faktiskt känner alla våra kära mer än bra. Har man levt med djur olika sorter sedan bebistiden så sitter det mesta i ryggmärgen. Ny tid blev tisdag 18:45 och just då önskar jag massor av stöd. Inte bara jag utan vi i familjen behöver det. ”del 2” – Något skumt är det… men vad?! Eddie var spårlöst borta när vi kom hem i god tid för att hinna kamma honom och mysa…

säger vi ett sista farväl till Eddie, Edgar heter han egentligen men har alltid kallats Eddie. En otroligt go kille är han men rädd av sig. Inte så mycket för mig men för andra. Han är otroligt stor och stilig den killen, en rädd tuffing kan man beskriva honom som faktiskt. Självförtroendet hävdar han genom att spöa på Maja, tex. Hon får ofta storstryk av honom. Eddie skulle inte klara sig hos någon annan heller för han är trots sin rädsla ändå trygg hemma. Det är motsägelsefullt det jag skriver men det är ändå sant. Han kommer att få det bra i katthimlen och också få träffa sin mamma, Kitty…