I kväll klockan 18

säger vi ett sista farväl till Eddie, Edgar heter han egentligen men har alltid kallats Eddie. En otroligt go kille är han men rädd av sig. Inte så mycket för mig men för andra. Han är otroligt stor och stilig den killen, en rädd tuffing kan man beskriva honom som faktiskt. Självförtroendet hävdar han genom att spöa på Maja, tex. Hon får ofta storstryk av honom. Eddie skulle inte klara sig hos någon annan heller för han är trots sin rädsla ändå trygg hemma. Det är motsägelsefullt det jag skriver men det är ändå sant. Han kommer att få det bra i katthimlen och också få träffa sin mamma, Kitty som vi misste pga cancertumörer som växte med en rasande fart. En märklig sak i allt och det är att jag inte riktigt fattat detta med Eddie ännu men det kommer …
Tänker på en sak ofta, vi är friska och älskar varandra! Tänker på dom fattiga barnen som svälter ihjäl och andra med liknande öden.

Bookmark the permalink.

Comments are closed.