”del 3” – Måste tyvärr acceptera att mitt hopp

inte var något. Eddie skulle aldrig klara en flytt, inte ens till en gammal ensam tant eller farbror där han fick all omsorg och också förmånen att vara herre på täppan. Dumt av mig att hoppas när jag faktiskt känner alla våra kära mer än bra. Har man levt med djur olika sorter sedan bebistiden så sitter det mesta i ryggmärgen. Ny tid blev tisdag 18:45 och just då önskar jag massor av stöd. Inte bara jag utan vi i familjen behöver det.
”del 2” – Något skumt är det…
men vad?! Eddie var spårlöst borta när vi kom hem i god tid för att hinna kamma honom och mysa en stund. Vi letade precis överallt och ingenstans fanns han att finna. Vi ringde och avbokade tiden för det var för sent. När samtalet var avklarat och jag öppnar balkongdörren så dyker en Edgar upp som gubben i lådan. Eddie hade sovit bakom en stor blomkruka på ett bord och där var det ingen som kikade.
Jag ringde upp veterinären och då pratar vi en del och tjejen som svarade undrade om eventuellt en omplacering som ensam katt kunde fungera. Jag hade inte ens tänkt tanken eftersom han är rädd och skygg inför andra och är en kissare på grund av hans rädsla och då markerarbehov under rädda och pressade stunder. Iaf så skall veterinären återkomma om en liten stund och kanske, kanske kan det finnas en annan lösning för Edgar vilket jag innerligt hoppas.
Hoppas, hoppas.