-
Sista dagen i september
och inte ett dugg mer har hänt vad gäller vattenskadan och dess konsekvenser. Nu har vi fått ganska nog både KA och jag och för att inte tala om våra familjemedlemmar som bara hänger i luften hela tiden. Det är ganska akut för det börjar dessutom bli för kallt ute för sköldisarna och ingen aning hur vi skall lösa den situationen heller eftersom hemmet inte går att nyttja och ingen plats finns att husera dom inomhus. Hade det fungerat det som borde ha fungerat hade där funnits ett badrum vid det här laget och då hade sköldisproblemet inte varit. Dags att ställa parterna till svars men det är lättare sagt…
-
Tiden räcker inte till
och hela helgen gick åt till att försöka få någon form på eländet. En hel del skåp står uppe och då kan vi pö om pö tömma kartonger och flytta in i skåpen. Det tar sig men sakta och visst Rom byggdes inte heller på en dag. Försäkringsbolagen är ännu inte ense och vi står där mitt i röran men skit på dom, vi måste jobba framåt. Kanske får vi besked under dagen. Tur att det åtminstone är uppskov så kan dessa tas som buffert för annars vore det katastrofalt för oss som vi ser det. Katastrofer kan det kännas som både utan orkaner och tsunamis även om allt är…
-
Kokt ägg
är bara så gott fast lite mindre hårt hade varit godare! I morgon blir det mera måla, lådmontering, skåpdito, kanske en runda till IKEA för mer delar av köket, tapeter till köket skall köpas, klinker läggas i hallen. Godnatt.
-
Bröllopet
i lördags (17/9 2005) var mer än trevligt och bruden var så vacker, riktig åh jag vill gifta mig igen (givetvis med samme man) och komma ihåg känslan av att stå där framför prästen. Varken KA eller jag kommer ihåg särskilt mycket av vad som skedde i kyrkan mer än att vi faktiskt blev man och hustru och döttrarnas sång samt brudnäbbarnas ursöta assistans och så vägen upp till altaret som jag minns som i ett rus där jag gick gången fram lotsad av Helge och andades psykoprofilaxaktigt för att ens kunna ta mig fram. Turligt nog höll Helge mig med ett fast grepp i armen så att jag stod…
-
IKEA here we come
Nu skiter vi på försäkringsbolag och strul och åker och beställer vårt kök ändå så får vi sedan se vad som händer. Vi kollade upp och man betalar ingenting förrän vid leveransen och kanske har bolagen bråkat färdigt tills dess eller så får vi råna banken. Skall man ha någonting gjort får man göra det själv är en gammal sanning som gäller i de flesta lägena här i livet så det gör vi nu istället för att sakta förgås i ingentings händelser.
-
Less är inte ens i närheten
av hur vi känner oss gällande vår eviga vattenskada. Att dom golvstående skåpen skulle kasseras var sedan länge bestämt och dom övriga skulle matchas på billigaste och bästa sätt. Vårt HSB kontor ger inga besked om något heller (trots löften om fortlöpande information senast för 2 veckor sedan) svar utan allt hänger på våra egna enträgna försök till kontakt för besked. Detta är ganska märkligt för när HSB´s försäkringsrepresentant var här (dryga 2 månader sedan har jag för mig) lovade den personen oss fortlöpande information angående beslut, tidsförlopp osv och att vi inte skulle behöva stå mellan försäkringsbolagen utan dom skulle lösa allt sinsemellan. I torsdags 15/9 får vi äntligen…

















