Jag har läst, tänkt och kan för mitt liv inte acceptera ens tanken på vad som har skett med Bobby och många andra liknande Bobby. 
Jag har svårt att ta till mig den totala avsaknaden av vad som verkar vara känslor när mamman berättar vad som hänt, det är precis som att hon berättar utifrån sig själv på något vis, som om hon vore avstängd.
Jag har läst böckerna om Dave Peltzer som Dave skrivit själv, Bobby kommer aldrig att kunna skriva något själv för han finns inte längre i livet. Människor är vidriga och vi är människor, vi måste reagera mer, bry oss om mer och faktiskt, hemska tanke, lägga oss i mer och det gäller både barn och vuxna när vi får en känsla av att något är fel, låt det inte stanna vid bara den känslan bry dig om gör lite till.
Vendettabettan har satt igång en säkerhetsgrej för barnen. Det kostar inget att engagera sig men utan engagemang blir kostnaden enorm. Tycker symboliken med säkerhetsnålar var suveränt och ganska logiskt när jag läste hur hon hade tänkt med nålarna.
Så lille Shaun då som verkligen har hamnat i kläm, där måste myndigheterna sätta stopp, det är helt sjukt att det går att dömma ett sådant domslut som strider mot det uppenbara. Det känns som att engagemang á la Kimberley behövs igen. Det var år 2000 Kimberley blev ett namn i var mans mun.
No comments