För 6 år sedan vid den här tiden tog saker och ting en helt annan väg än planerat. Jag minns och kan känna hur den totala ångesten slog till och nätterna var som mentala rus utan kontroll. Hjärnan jobbade av sig själv och helt utan kontroll, det var totalt speedat under ett antal veckor och sedan lite lugnare tempo (med artificiell hjälp med både smaka skit och te). Den delen tog som sagt några veckor och vi var väl inne på början av maj 2003 innan vi kunde börja sörja. Märkligt ändå men i år får jag behålla min skatteåterbäring och det om något är värd en skål men inte…