Döden kommer alltid, förr eller senare

Att vänta in den med vetskapen om att ingenting blev något och att man faktiskt inte fanns med i livet gör det mer absurt. Syskonen är på g och Tessan likaså och här sitter jag och tänker en massa. KA har jobbat natt och själv skulle jag få iväg några jobbansökningar men det går inte.

När inget funnits när livet var där finns inte mycket att göra när livet är på väg bort och ännu mindre när det bäl är borta. Det smärtar men samtidigt så är det så här livet är och denna väg skall vi alla gå.

Mitt biologiska är mitt biologiska men resten då.

Kanske läga att få ihop denna dag också och inte bara låta den gå åt till tankar men tankarna inkräktar hur jag än tänker, vridet och vänder på det.

Jag tänker farväl och hoppas du vet om det, saknar det som aldrig blev Helge för det hade kunnat vara ganska bra trots allt.