Tänker ofta på tillhörighet och gemenskap och hur man blir den som man  faktiskt blev som människa. Värderingar, prioriteringar, familjen, drömmar, verklighet och ja vad hände egentligen?! Värderingarna har jag med mig från mina föräldrar och det omsorgsfulla där alla är självklara och ingår från min älskade mamma. Ingen skall vara utanför utan alla är välkomna och medräknade. Dom där knäppa sakerna hos någon ser man förbi för att allt annat är så mycket viktigare och värt så mycket mer. Livet är nu och man lär sig saker varje dag. Väljer man att inte leva i nuet fungerar det inte. Det viktigaste av allt är väl inte att framställa sig…