hur hanterar man smärta som inte är medicinerbart utan är pga sorg? Sorg baserat på förlust av ett barn. Mina tankar har vandrat och vandrar fram och åter till Tuija och småsyskonen och orden jag får fram känns fjuttiga. Fjuttiga i sammanhanget för vad ger orden för sorts lindring. Matias är väldigt speciell och var aldrig ”bara” (barn är aldrig bara) ett barn, han var så mycket mer än så. Jag försöker fånga det han är med dessa ord. Vadå hur han är? Jo, det har jag lärt mig av hans mor och är för att han kommer för alltid att vara detta. Detta är några ord till dig Matias,…

och illamående är min dag i dag och jag är varken bakis eller gravid. Yrseln satt i redan innan jag hunnit kliva upp ur sängen så för tillfället sitter jag bra där jag sitter även om det inte bidrar särskilt mycket till den fortsatta jakten på dammråttorna som ibland kan vara mer spännande och givande än”Den Vilda Jakten på Stenen”. Kanske återkommer jag eller inte men nu får jag avsluta pronto. Ha en bra dag och var för all del rädd om dig.

överlevde jag men inte egentligen med den äran, jag låg under det normala för kvinnor i min ålder men bara strax under så det är klart godkänt. Jag stod ut i 7 minuter innan min knän gav upp och jag lovar att det brände som en helvetes eld skulle bränna om sådant finns vill säga. Mina knän har aldrig varit i särskilt bra skick, ungefär som mina axlar. Minns särskilt när det fanns locktänger som man skulle stå och hålla för att locka håret (ca 1977-78) så gick det helt enkelt inte för axlarna pallade inte. Knäskålrna kan jag inte ta ur led som jag kan med axlarna men de…

och med det menar jag så här att om ingen Carina syns efter detta så måste jag ha dött av ansträngningen att sitta på en motionscykel och cykla. Jag kan garantera er att jag inte har någon som helst kondition och flåsar som en floodhäst utan minsta problem. Håll tummarna att jag åtminstone kan cykla en liten stund, vill ju inte heller skämmas för mina kära norska latmansgener. Kaffe fick jag iaf dricka men inte röka två timmar innan, kaffet är urdrucket och rökte gjorde jag innan tidsramen gjorde det omöjligt. 😉 Brådis har vi så vi läses väl later, adios

får tid till eftertanke i en del situationer, som denna vi nyss genomgått. Förundras över hur föränderligt allt är. Jag tar inte min älskade Kalleman för given men jag tar honom som partner för given, alltså att han skall faktiskt finnas hos mig, vid min sida. Vi båda är märkbart tagna av det som skett och frisk är jag ju inte även om det inte är någon fara direkt. Mina tankar går till mina rumskompisar som inte hade samma tur som jag. Den ena är två år äldre än mig, den andra något äldre än så, båda med livslånga hjärtskador som med vissa förutsättningar kan ge relativt långa liv trots…

dygn innehållande en hel del rädslor och tankar. Viruset tog en liten ände med förskräckelse kan man väl kalla det för även om jag inte är frisk ännu. Onsdagens vansinniga smärtor i bröstet och torsdagens svälda vänster ben och hand gjorde att jag landade på KS (Karolinska Sjukhuset) akuten och efter dryga 7 timmar där lades in med diagnosen en liten hjärtinfarkt. Gissa om tankarna rasade och tårarna rann. Det var otäckt och jag blev rädd, röka fick jag inte heller. Jag hade inte kommit dit för ont i bröstet utan svullna vänsterdelar av min kropp. Sprutor i magen, alla möjliga attiraljer, mm, mm. Dagen därpå, fredag förmiddag alltså. Efter…