When you say nothing at all

Dom orden kan betyda mycket och också vara väldigt dubbelt. För mig är orden sorgliga och samtidigt så fulla av kärlek. Ser jag på KA och vet att ”you say it best when you say nothing at all” och då menar jag hans underbara ansiktsuttryck som faktiskt säger, ”jag älskar dig”.

Förundras många gånger över att hans faktiskt orkat med han ganska hopplösa fru som är väldigt envis men så fylld av kärlek.
Här är videon med orden han sjunger

Vilken underbar man jag har #Blogg100

En intensiv dag och lunch missad och timmarna räckte inte till så kommer KA och hämtar mig.

Han ordnar något åt mig att äta på vägen hem fast jag inte är hungrig.

Väl hemma ställer han fram maten och vad ser jag!

image

image

Jag säger bara en sak. Underbara älskade man, tack. Älskar dig ♥

11 av 100 #Blogg100

The love of my life, must watch

Kärleken till chimpanser har få besökare missat. Jag är uppvuxen (ja, det är många år sedan men det har ändå präglat mig oerhört mycket) med en liten chimpansfröken som hette Cheeta (betyder hon och har inte med Tarzans chimpans Cheeta att göra).

Jag har alltid försökt förklara att dom är som små håriga bebisar och sedan övergår di små till håriga barn.

Kika på denna YouTube video på chimpansen Hjördis som räddades från en mindre glad mamma. Hon bor på Ölands Djurpark. Undrar någon över min Cheeta så finns det några bilder här
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=u5dT8Pm9ow4]

Bröllop blev det i söndags

och det var ljuvligt och så fint på alla sätt och det var värt så mycket att få vara del i det som faktiskt blev. Arto hade planerat i över 4 veckor för att kunna verkliga det hela.

Alla vänner (gäster/vittnen) mötte upp hos ett par av deras vänner (Vlasta och Jan) i Skarpnäck i god tid innan 18:00 när vi skulle komma hem till Arto och Martin. Det var roligt att få träffas och många av oss hade aldrig träffats men vi visste om varandras existens, en del hade även nätledes följts år under många år, dvs före bloggens tid och årtalet från ca 2000 och däromkring, en del före och en del efter. Några av oss hade för första gången träffats vid första Pridepicknicken 2003 á la Succé människor.

Det var en del, Tiina (Pekingskan för dom som vet) Signe (underbaraste prästen som faktiskt haft Mannfred på axeln Prideparaden 2003), Suzann (Shw) och Charlotte, Susanne (Saffran), Pia och Johan (Nahoj), Åse (The Witch) och AG, (Aggeman), Tobbe (Mr. Elementärt) och Sussie (första gången jag äntligen fick träffa Sussie), Michael, Liz och Peter, Helene, Ingeli och Tom och KA och jag och viktigast av allt, blivande brudparet själva.

Vlasta och Jan hade tillsammans med Arto planerat stora delar av begivenheten. Vi gick i samlad tropp, bärande på maten som Vlasta och Jan tillsammans med Helene och Liz hade ordnat, mot Arto och Martins hem där Martin väntade på Vlasta och Jan i tron att dom faktiskt skulle gå på en fin bjudning på Tyrol så han var redo och uppklädd inför kvällen. Först knackade Vlasta och Jan på hemma hos dom och där öppnades det och då säger Vlasta att det är ändrade planer och dom har bjudit hem gäster istället och ropade då in resten av oss. Vi möttes en och en och kramades och ja, det kändes speciellt.

Sist av alla kom då kvällens hedersgäst som Jan talade om för Martin och då insåg han vad kvällen skulle leda till för hedersgästen var ju kär präst Signe. Viktigt i sammanhanget är att Martin var införstådd med vigsel men han trodde inte att det skulle bli söndag kväll den 10 april 2011.

KA och jag hade fått med oss varsitt korsage till herrarna och fått till den blåa delen man ”skall” ha på sig, en blå fjäder med en vacker ros. Dessa sattes på killarnas kavajer så Martin fick ta på sig sin direkt. Vi fick varsitt glas dryck och så höll Arto ett vacker tal och han darrade på både stämband och händer, en tår föll och Martin kom och ställdes sig tillsammans med blivande maken.

Efter talet så tog Signe vid, KA och Jan var ringbärare.  Vi var tillfrågade att vara vittnen KA och jag tillsammans med Jan och Vlasta men vi var alla vittnen och det var finast med tanke på oss alla. KA ställde upp videokameran så att Arto och Martin skulle ha allt på film och sedan kunna ge filmen till dom som inte kunnat vara med. Under vigselakten stod vi alla och höll i varsitt glas och ja, det var mäktigt faktiskt och så speciellt. När ringarna växlats så hade Signe en livsresa att berätta för dom nygifta. Den var speciell och jag hoppas ljudet på bandet är klart och tydligt. I den berättelsen kom också resan som var början på di nygiftas nya liv som äkta makar och ja, det var underbart.

Efter att herrarna vigts ville KA säga några ord om första mötet med Arto och Martin, jag flikade in några ord jag också om mina föreställningar om homosexuella och deras olika roller inom relationen och vad jag faktiskt frågade dom båda första gången vi sågs för nästan 10 år sedan, sommaren 2001 om jag inte är helt fel ute.

Det var häftigt och så underbart för själ och hjärta och att vi faktiskt fick vara delaktiga i detta var stort på många plan.

Det blir bröllops och 50-års fest troligtvis i maj och då kommer vi att ses igen och då får vi också ta med oss presenter om vi vill. Herrarna är på bröllopsresa tillika Martins 50-års resa.