Mina småsyskon fyller

39 år i dag så ett stort GRATTIS är på sin plats. Tänk när dom blir 80 ihop nästa år. Det värsta av allt är väl att jag är 2 år äldre. Tvillingar är dom och så olika både till sättet och utseendet. Ylva firades i går (hon jobbar i kväll) och käre bror Bjarne har antagligen bara låtit det försvinna i dimman av allt annat han glömmer bort allt som oftast. Båda fick en sångsnutt i örat i morse när vi satt i bilkön på väg in till stan.
Jag är ”glad i” (typiskt norskt uttryck) mina syskon även om vi ofta har helt olika tyckanden och tänkanden i diverse frågor. Olikheter berikar alltid om man nu vill berika sig själv vill säga.
Jukalendertider är det
och i år har Monica hunnit med en kalender igen. Hur hon hinner begriper inte jag men det är inte min huvudvärk däremot kan hennes frågor ställa till huvudvärk när den ena cellen bråkar med den andra eller något ditåt. Gå gärna in och kika på hennes julkalender
Psykologiprov i all ära
och MVG lär jag inte få men kanske jag klarar VG gränsen iaf. Det är roligt men samtidigt väldigt komplext och det finns så mycket att skriva, tycka, tänka, känna och analysera om man nu vill så jag blev nästan aldrig klar i mitt skrivande och synpunkter både här och där. Jag skrev från att lektionen hade börjat tills det var 2 minuter kvar och då hade jag hunnit med en snabb rökpaus också. Det är skillnad mot förr då gick jag jämt först och hade faktiskt svarat på allt. Undra om cellerna börjar bli trötta och gamla och aningen otränade. Måste ju ha något att skylla ifrån mig på, eller?!
Hur rätt som helst hade jag
om bilköerna. Det tog oss dryga 30 minuter att komma dryga 1,5 mil. Bara för att vi kom iväg 10 minuter senare än planerat. I morgon är det några som sitter i bilen klockan 08:20 för då går det som smort att komma in till stan.
Vi ställde iordning allt arbetsmaterial och började lite smått med några affischer. Letade efter 14 levererade pallar som var spårlöst borta och vi fick anta att dessa stulits så i morgon kommer vår granne med 14 nya pallar när vi är på plats. Lite löjligt kändes det men, men det är inte vårt fel.
Förresten så har KA ont
i sin ena tå och tycker att jag skall tycka synd om honom men det tänker jag inte göra. Det är inte jag som tränar och jag säger bara det jag sagt innan träning är farlig. Varenda gång han kommit hem från ju-juitsun har han varit skadad på någon av dom nedre bendelarna. Det är inte synd om KA, det är fritt valt! Så det så! 🙂
Nej, nu skall jag lägga mig. Skall upp 06:30 och det är vi inte vana vid längre.