Veckan sa bara försvinn så försvann den

Uppdaterat: 2007-09-17 Jag glömde ju spara med allt jag tänkte få ner här. Står längst ner.

Det har varit en alldeles för kort vecka och det känns som att dom flesta är lika korta hela tiden. Jag är hemma kring 18:30 och kliver upp 05:30 eller 06:00 beroende på om KA och jag åker tillsammans eller inte. Fritid är något helt överreklamerat för det känns inte som det finns någon sådan alls, åtminstone i tid som känns.

Sorg och glädje är livets förljeslagare och veckan som gick var inga undantag. Det har varit födelsedagar till fröken B och lille Z (12 september) och Tiina (13 september). Tuijas´ Mattias dödsdag (12 september). Både glädje och sorg, livets makabra spel, så konstigt det kan bli.

Grattis till födelsedagsfirarna och omtankar till Tuija med familj.

Vi, KA och jag, träffade Tiina i torsdags (13 september) och hade det trevligt i stora staden, närmare bestämt Gamla Stan. Ett kärt återseende, tror att det är 4 eller 5 år sedan sist. Förresten så hade Tiina kändispotting och tog också kort på en, som det verkade, vinkande Lejonborg 🙂

Nu måste jag passa en buss så tills något annat decenium som det verkar 🙁 Skämt åsido, vi syns, läses och hörs vid tillfälle. Jag hör också gärna om Max, den väntade, landa i världen vilken dag som helst.

 ——————————–

Ingen har glömt World Trade Center eller Anna Lindh och jag har heller inte glömt att det är bra exakt 8 år sedan jag träffade mitt biologiska aber för sista gången. Tänk va och allt detta samma datum (11 september) dessutom bara några år mellan dom olika händelserna. Vissa saker är mer katastrof än andra allt beroende på hur man relaterar till händelserna. Jag har fölikat mig med min ”katastrof” så det är absolut ingen katastrof idag och det är nu några år sedan den känslan försvann.

Jag gillar bara inte att det är samma dag för så lätt att strunta i det gör ju inte World Trade Center med efterföljande händelser eller Anna Lindhs mord det hela.

Social comments

Loading Facebook Comments ...

Kommentera