Solen skiner och Kurt och Mannfred har fått spatt

Lugn och ro en söndag när KA jobbar är inte att tänka på med två marodörer av hög rang 🙂 enligt dom själva åtminstone. Deras period för att bygga på är på högvarv och Kurt är väldigt intensiv på mig, Mannfred och allt han kan kasta ner på golvet eller tugga på.

Det är synd om dom båda för hormonerna står högt i tak här hemma. Vi önskar inga bebisar men för dom två vore det bästa att få till det med frierierna till varandra så att dom får lugn och vi människor också såklart. Det verkar som dom inte riktigt vet hur man gör på varandra även om viljan är väldigt hög på alla fronter.

Förra årets aggressivitet från Kurt mot KA är inte där nu men när Kurt tror sig ha övertaget vill han gärna ge KA ett tjuvnyp eller fler men än så länge är det inte tillstymmelse till likhet med förra året.

Det är sorgligt ur vårt perspektiv att se hur lite vi betyder om man jämför med tidigare vad gäller Mannfred. Ur deras perspektiv har dom det optimalt bäst, dom älskar varandra för det mesta iaf och älskar sitt ”hus” (buren) med det lilla ”sovrummet” (holken).

När jag och KA är hemma är Kurt i resten av lägenheten till skillnad för när bara Kurts revirmotståndare (KA) är hemma då Kurt stannar i sitt hus. Så fort jag är innanför dörren har jag två stycken glada marodörer sittande på mig och inte en lugn sekund tills dom flyger in till sitt hus och snabbt ”går och lägger sig”.

När revirmotståndaren inte är hemma är det vildare än fan själv på alla fronter och jag får inte till mycket av det som borde göras. Jag har två assistenter till allt från att grisa ner fönster (jag putsar och dom grisar) till att riva ner tvätten (jag hänger och dom river ner). Så fort något är rent och fräscht så räcker det med att vända ryggen till så är det inte längre så.

Livet med caiquar är inte det lättaste men dom tycker nog detsamma om livet med människor.