och just nu känns det som att jag inte hinner någonting alls men i vissa fall är det okej. Idag får vi celebert besök till vårt Gökbo och det skall bli skoj. Eventuellt får vi även besök i morgon *hoppas*. Tankar kommer kanske inte att hinna skrivas heller i helgen pga av besöket för det finns ju annat än datorer att syssla med då faktiskt. Om inte annat så kråkar jag något på söndag i värsta fall eller bästa fall, det beror på hur man ser det hela.
Flyga är naturligt
och det tycker defintivt Henning som i förrgår tog sin första riktiga flygtur för sommaren. Ett träd och så till nästa, nästa träd och nästa träd. Till slut var herr Henning så slut så han bara väntade på att bli hemburen som tur var landade han i ett lågt träd vid sista landningen. Man får vara glad för det lilla ibland.
På jobbfronten
går det framåt och förfrågningarna rasar in känns det som. Det värsta av allt är att nästa vecka blir hemsk, mer än hemsk tom. Vi får verkligen träna i omöjlighetens lag. Förr kirrade vi det mesta lätt som en plätt men nu har åren faktiskt gjort en del och vi gör inte lika många timmar för vi orkar inte. Skall bli intressant att summera veckan som gått i slutet av nästa vecka så får vi se om vi står på benen eller ej.