får tid till eftertanke i en del situationer, som denna vi nyss genomgått. Förundras över hur föränderligt allt är. Jag tar inte min älskade Kalleman för given men jag tar honom som partner för given, alltså att han skall faktiskt finnas hos mig, vid min sida. Vi båda är märkbart tagna av det som skett och frisk är jag ju inte även om det inte är någon fara direkt.
Mina tankar går till mina rumskompisar som inte hade samma tur som jag. Den ena är två år äldre än mig, den andra något äldre än så, båda med livslånga hjärtskador som med vissa förutsättningar kan ge relativt långa liv trots allt.
Vi har en date idag med Bella klockan 13:00 så nu avslutar jag. Kram och tack, vi hörs/läses.