och så stämmer URL in med en stämsång – Ja må hon leva, ja måg hon leva, ja må hon leva uti hundrade år.
Tröttheten
tar ut sin rätt och både mannen och jag känner oss mer än överkörda men jag ser faktiskt positivt på det trots allt. Jobb in, jobba som sjutton -> jobb ut och så då faktura ut. Vi skall arbeta i helgen också men vi har gjort värre. Pga förseningarna som var förra veckan och veckan före det så blev det mesta en sjudj-a soppa av jobb som alla var/är lika akuta och då blir det helg för att komma ikapp och ligga i fas med den lilla planering vi kunnat åstadkomma.
Tissel och tassel
märker jag av en aning bakom min rygg för inte är min familj särskilt duktig på att vara ”falsk och ljuga”. Fröken är väl den som lämnar ifrån sig mest av detta men jag försöker vara ordentlig och inget varken höra, se eller begripa fast ibland blir det ju svårt. Jag börjar inse att jag snart lämnar de ljuva 30 åren och sällar mig än mer till pensionärerna men vad gör det då, inget alls faktiskt. Undra om jag börjar känna mig gammal på riktigt, kanske rent av drabbas jag av åldersnoja – fy för den lede isf. Mina gråa strån kommer fler och i sakta mak men jag förfasas icke, det gör vår dotter åt mig istället. Färga håret säger fröken, jag säger över min döda kropp :D. Jag föddes så här och tänker se ut så här även om jag ofta önskat en sorts ”makeover” i hopp om förbättring förr. Jag duger bra åt mig idag och det tycker faktiskt min älskade make också. En sak misstänker jag starkt iaf och det är att Apariet på Kolmården inte blir aktuellt för sådana tisslingar och tasslingar har jag inte märkt av alls, *snyft*.