att vi skall kunna gå på Jerka i morgon. KA´s feber har backat och han har nu endast en sjudj*a huvudvärk, precis som jag. Jobbet fick vi iväg iaf. Ett jobb väntar men det skall ut på måndag och tills dess är vi friska har vi bestämt. Hela dagen har nyheterna varit en central del av vårt mediaintag. Tyst, vad säger dom osv är väl det vi mest sagt. Mänskliga sköldar, avhopp från Iraks armé, kanske träffat viktiga medlemmar i Iraks regering, 1 död. Ja, det har snurrat så här hela dagen. Samtidigt så orkar inte jag reagera hela tiden. Jag känner avsky för det USA har gjort. Nu ser…

skulle ske, kriget. Kriget är ett faktum och nu är det bara våra egna protester som kanske kan göra någon skillnad. Protesterna och att vi nu står redo att ta emot dom flyktingar som kommer att behöv vår hjälp. Det finns inte särskilt mycket att säga mer än att detta är fördjävligt även om det absolut inte är någon överraskning. Busch stora ord gjorde det krassa faktumet oundvikligt. Han kunde inte gärna backa för politik är alltid politik. Hur sjuk är vår värld egentligen? Friskt är det inte varken hos Kallemannen eller mig men vi har en kuvertering som skall ut så det är bara att åka och kuvertera med…