Dag: 23 mars 2003

och besöket hos lilla Sofia också. Morfar och jag nästan slogs lite så där om lilla fröken. Inte riktigt men vi ville båda. Sofias föräldrar tyckte nog att vi skötte oss bra för ingen av dom verkade panikslagna. Jag böt tom bajsblöja och fick till blöjan rätt tom och DET kan vara svårt faktiskt. Vi fick jättegod mat som Jocke hade kockat. Mätta och belåtna var vi och antagligen var både Sofia och hennes föräldrar bra trötta på oss innan vi for hem. Domvar glada när vi kom men ännu gladare när vi for ;). Precis som det skall vara med andra ord.
Gökarna Jonsson klarade sig bra ensamma. Dom blev provisoriskt nattade när vi for och har fortsatt sova sedan vi kom hem så vi lät dom faktiskt vara i sitt rum. Får se när herr Henning vaknar med ett ryck i morgonbitti då. Hennings boeri fortsätter och det är faktiskt väldigt besvärligt när vi är lediga att vara här hemma. Det är fullskaligt krig om sovrummet men KA vinner än så länge. Henning är bra snabb.
Mannfred han är så nöjd där han sitter på hornet (renhorn – arvgods) vi har ovanför sovrumsdörren. Han klättrar dit helt frivilligt och det har hänt att vi nästan glömt bort honom när det är dags att natta herrarna gök. Om nu någon undrar så går nattningsprocessen till precis som med små barn och sedan säger vi natti och sov så gott och ses i morgon.
I fredags, när vi var hemma för att orka med Jerka, så hade herrarna gök öppnat burarna själva. Vi har en särskild krok som vi stänger burluckan med för öppna är annars en baggis för herrarna. Iaf så hade vi tydligen glömt dom förbenade krokarna och när vi går in i herrarnas rum så vad ser vi då där?! Jo, två herrar gök som struntar omkring på golvet och är väldigt glada och uppspelta. Henning hade bla tuggat sönder ett annat arvgods, en rakborste från KA´s pappa. Mannfred hade bara bajsat sin morgonbajs rätt rejält på golvet istället. Det kunde ha gått betydligt värre och det konstigaste (inte egentligen för busa är roligast när ingen ser, vet och kan ertappa en) av allt är att herrarna inte sa särskilt mycket utan var väldigt glada och nöjda över livet.
Att orka ta till sig allt
otäckt börjar nästan stå mig upp i halsen. Kriget är överallt och hela tiden. Jag lyssnar ändå och vill hänga med för kritisk till civilbefolkningens pris är jag. Jag är kritisk till att ett land tar sig rätten att nästan bestäma över hela världen för så känner jag att USA gör. Radion har nyhetsrapporteringar varje hel och halvtimme och det är i princip ingen skillnad från det föregående inslaget ändå tystnar både KA och jag för att höra vad som sägs. Det som känns jobbigt är att jag upplever mig själv nästan blasé även om jag absolut inte är det. Det känns nästan som att jaha och… trots att hela jag är både arg, ledsen och faktiskt orolig inför vad civilbefolkningen råkar ut för. Barnen här i landet är rädda och oroiga och här har Rädda Barnen startat upp en hjälptelefon men dom barn som direkt får betala priset, inte finns det nåon hjälptelefon för dom.
Allt kostar och hur hög skall kostnaden bli inte detta vansinne tar slut. Visst Saddam måste bort men till vilket pris och hur? Jag kan inte svara på den frågan men jag kan trots det känna väldigt mycket. Känner mig lite skurkaktig som INTE varit och demonstrerat även om jag i själ och hjärta är där. Jag vet, det är inget aktivt ställningstagande med att bara tycka och inget göra. Det kommer det också.
Dags att tänka på refrängen
för i morgon är det en ny arbetsvecka och det vore inte fel att vara lite pigg.
Natti och sov gott!

om det finns massor av den. Tiden bara rusar och fortare går det ju äldre man blir och särskilt nu med lilla fröken Sofia (foton finns under KA´s Centrifug). Hon är redan 12 dagar gammal och vi skall träffa henne för 3:e gången fast idag åker vi dit och mat skulle vi också få, utan vitlök så KA slipper dö ;).
I går var vi en snabbis (var det tänkt) till Jakobsberg för att inhandla APS film. Den snabbisen tog för det första över 7 timmar och drog oss per automatik till barnkläderna i alla affärer. Alltså har man inga pengar att slösa så gör man trots det av med dom ;). Det bidde lite kläder till fröken och morfar ville gärna köpa skor också men jag sa nej, där måste vi vänta. Vi kikade, kände och tittade och tänkte och såg lilla fröken om några månader, om några år osv. Tänk så hjärncellerna ställer till det. Perfekt för henne blir det hos oss i sommar också. Vi har en plastpool som köptes för andra barn förförra året och vi har också andra barnsaker för samma barn. Tänk att vi nu kan ha dessa saker till Sofia, tur att jag inte kastade allt detta när vi röjde sist.
Tänk er lilla Sofia sittande i poolen och plaskandes med lite plastleksaker. Jag längtar så jag nästan blir sjuk och morfar är värre än jag. Fast först får vi hålla i oss så att hennes första år passerar i lugn och ro så att inget sker på vägen. Jag tar inte ut något men jag garderar mig för jag är orolig. Barns första år med spädbarnsdöd och allt annat som kan ske gör mig alldeles matt. Jag säger inget men jag tänker desto mer.
Besöket i Jakobsberg tog oss till IKEA för en kaffe och sedan flög fan i mig och jag ville kika på en motionscykel på f.d OBS i Rotebro. Motionscykel kan vi inte köpa nu men vi köpte en ny köksfläkt för det finns liten peng i bostadsrättsfonden. Firman fick lägga ut tills på måndag. En kolfilterfläkt för under 2000:- som dessutom är av den tysta sorten är inte illa alls.
Coop stängde lagom när vi betalade, då var klockan strax efter 19. Hela dagen försvann men vi hade roligt och som det oftast är med oss i butiker så satt kassörskan och skrattade gott när vi gick. Man skall ha roligt för annars blir livet så förbenat tråkigt, eller hur?! Det kostar egentligen ingenting att faktiskt helhjärtat bjuda på sig själv heller.
Nu har jag inte tid för
jag tänker vara fin när vi åker så tills dess – ha en underbar dag!