Tomt, fel, makabert och vad fan!

Tänk om det INTE var Eddie som kissade, TÄNK BARA OM! Tankarna snurrar och ångesten biter tag i mig för TÄNK OM. Samtidigt vet jag att det var så. Han fick somna in i mitt knä med tårarna rinnande nerför mina kinder och det var rätt mot både mig och Edgar. Han somnade fint och och ”lipade” med tungan och jag grät. Kallemannen och Tessan var med och tungt är det för oss alla för Eddie är en medlem i vår familj och har så varit i nästan 11 år och medlem kommer han alltid att förbli i våra hjärtan. Bäst att tala om att det INTE var en skygg kisse utan han var rätt så stöddig av sig trots allt. Vi mottogs alltid av våra pälsbollar i hallen när vi kom hem med jamanden och spinnanden och hemskt gärna vill dom ha lite gos också.
Frågade Marie-Louise om det var rätt eller fel att ha honom kvar så pass länge. Så länge han inte var rädd som rädda fyrbenta kan vara med att stryka längs väggarna osv så var det absolut inte fel. Eddie hade alltid sin svans högt hållen och stolt var han. Vi har gjort allt i vår makt för att Edgar skall må bra och trots hans rädsla så mådde han mäkligt nog bra. Han var en periodare men absolut inte ihopkrupen av rädsla. Lättskrämd ja men inte rädd på det viset. När han har haft sina kissperioder har han varit i stort behov av makt och kontroll och därför också antagligen spöat upp Maja. Antagligen är det därför Maja hade problem med sitt knä.
Måsten finns det överallt och ändringar här och där måste göras men just nu är det för mycket bara. Tänker märkligt nog på Gökboets hemsidor och förändringarna som skett nu. Det får stå som det står just nu tills någon gång i framtiden.
Skattedeklarationerna blir jag heller aldrig klar med och i morgon kan jag nog inte göra ett smack men vi har hela helgen på oss så det borde bli klart tills måndag när det skall lämnas in.
Till later, someday!

Regnet det bara öser ner

och humöret blir därefter, surt! I går var det storm med både regn och snöblandat regn. Siffrorna gör det grekiskt också så inget är bra just nu.
Mannfred har burarrest och vi har jobbtjänstgöring (valde lite fel ord innan så det kunde tolkas hur som och det var /är inte meningen) eller vad man nu kan kalla det för. Gruvar mig väldigt inför morgondagen men det är kanske inte så konstigt. Usch!
Till later!

Myrinvasionen är här

och så är det varje år vid ungefär samma tid. Våren är definitvt här då iaf. Om det så bara ligger en mikrosmula någonstans så finns där ett helt hav av svarta rörliga prickar. Inte så roligt med myrorna men vi har vanan inne efter ett antal år.
Solen skiner och lite kylslaget är det
även om värmen snabbt stiger. Nyheternas hemskheter orkar jag inte ens med just nu. Kanske till sommaren när saker lugnat ner sig och vi får vila.
En liten rolig detalj mitt i allt
är lilla fröken Sofias dop. Det kom ett fint kort som mamma Anneli grejat med ett litet foto på Sofias och hennes egna fotavtryck från den 15 april. Den 9 juni kl. 13.00 i Bromma Kyrka blir det dop. Lillfröken skall döpas till Anna Sofia Therese.
En annan viktig detalj som glömdes bort här
men inte IRL var sonens födelsedag. Barnen blir stora, usch så gammal man är och hur KA känner sig då, riktigt gammal. Men nej så är det inte egentligen bara väldigt ofta 😉 Stoffe fyllde iaf 27 år i tisdags och eftersom han pluggar som han gör blir det lite fika i helgen.
Skönt med omtankar i både gästboken och mail och tack till trots för att jag inte orkar skriva något själv. Det värmer mycket.
Till en annan dag!

”del 3” – Måste tyvärr acceptera att mitt hopp

inte var något. Eddie skulle aldrig klara en flytt, inte ens till en gammal ensam tant eller farbror där han fick all omsorg och också förmånen att vara herre på täppan. Dumt av mig att hoppas när jag faktiskt känner alla våra kära mer än bra. Har man levt med djur olika sorter sedan bebistiden så sitter det mesta i ryggmärgen. Ny tid blev tisdag 18:45 och just då önskar jag massor av stöd. Inte bara jag utan vi i familjen behöver det.
”del 2” – Något skumt är det…
men vad?! Eddie var spårlöst borta när vi kom hem i god tid för att hinna kamma honom och mysa en stund. Vi letade precis överallt och ingenstans fanns han att finna. Vi ringde och avbokade tiden för det var för sent. När samtalet var avklarat och jag öppnar balkongdörren så dyker en Edgar upp som gubben i lådan. Eddie hade sovit bakom en stor blomkruka på ett bord och där var det ingen som kikade.
Jag ringde upp veterinären och då pratar vi en del och tjejen som svarade undrade om eventuellt en omplacering som ensam katt kunde fungera. Jag hade inte ens tänkt tanken eftersom han är rädd och skygg inför andra och är en kissare på grund av hans rädsla och då markerarbehov under rädda och pressade stunder. Iaf så skall veterinären återkomma om en liten stund och kanske, kanske kan det finnas en annan lösning för Edgar vilket jag innerligt hoppas.
Hoppas, hoppas.

I kväll klockan 18

säger vi ett sista farväl till Eddie, Edgar heter han egentligen men har alltid kallats Eddie. En otroligt go kille är han men rädd av sig. Inte så mycket för mig men för andra. Han är otroligt stor och stilig den killen, en rädd tuffing kan man beskriva honom som faktiskt. Självförtroendet hävdar han genom att spöa på Maja, tex. Hon får ofta storstryk av honom. Eddie skulle inte klara sig hos någon annan heller för han är trots sin rädsla ändå trygg hemma. Det är motsägelsefullt det jag skriver men det är ändå sant. Han kommer att få det bra i katthimlen och också få träffa sin mamma, Kitty som vi misste pga cancertumörer som växte med en rasande fart. En märklig sak i allt och det är att jag inte riktigt fattat detta med Eddie ännu men det kommer …
Tänker på en sak ofta, vi är friska och älskar varandra! Tänker på dom fattiga barnen som svälter ihjäl och andra med liknande öden.

Första natten utan Henning

på riktigt. Konstigt kändes det när vi nattade Mannfred, en gök. Gökboet är byggt på båda gökarnas närvaro i familjen. Jag måste ändra text under medlemmar och på Gökarnas egen sida men gör det någon annan gång. Hennings nya mamma fick iaf den äran att bli väckt tidigt i morse och om det kan ni läsa själva i deras Gökbok Jag grät när jag läste men samtidigt tänkte jag: ” lilla gubben, du är dig lik” Måtte vi ses snart. Stora voljären står ju på baksidan till ingen nytta även om den behöver målas om riktigt ordentligt så jag hoppas nya familjen vill hämta den.
Livet är, ger och tar
hur man än vrider och vänder på saker och ting. Vissa saker är menade på vissa sätt och andra inte.
Over and out!