på det tillstånd både jag och min käre make befinner oss i. Inte blev det bättre av att saker och ting INTE kommer att vara klara förrän i/kring november. Evig väntan och mental söndring är vad det är, varken mer eller mindre. Vi tänker iaf ta tag i det som kanske kan tas tag i nästa vecka men till vilken nytta vet vi inte. Det återstår att se. Aningen uppgivet känns det och det märks i sovrutinerna som inte alls fungerar. Så är det! För att bryta och få lite annat att tänka på for vi in till Solna Centrum igår kväll. Jag hade en 20:a som jag slängde i…