regnet kommer och går varvat med solsken och löven har verkligen fått höstens färger. Kylan har kommit men inte så att det är dags för täckjacka och vantar men väl en tjock skön tröja, kanske aningen mindre lätta sommarskor och så – det optimala – en kväll framför en öppen spis (tänk om jag hade en sådan). Små stearinljus, myspys och lugn och ro är en lisa för själen.
Vi har väl inte riktigt kommit dit ännu att ron är där. Jag får ff inte ihop det jag känner att jag både borde och vill. Jag vill kanske inte tillräckligt mycket eller så är det bara så just nu. KA sover oroligt, jag också, vi äter dåligt, slarvar med det mesta och har väl tillfälligt hamnat i en ganska tung svacka.
Tänk vilken evighetstid det tar att landa igen men kanske kan det bero på att vägen hittills varit så oerhört lång och händelserik på jobbiga saker.
Solen kikar fram och kaffet väntar på att bli uppdrucket så jag återkommer.
