..VARFÖR alla snälla killar är tysta?

(Jag lånar rubriken från Shw hoppas det är okej)

Mina tankar gäller kring Shw:s två texter med medföljande kommentarer, ett och två. Jag är helt överens om att det mesta av våld i hemmet sker av män mot kvinnor, dvs kvinnomisshandel. Våldet kan vara i både psykisk och fysisk form. Liten parantes; baserat på egna och även andras verkliga erfarenheter anser jag att den psykiska kostar mer människa och gör ondare längre samt att den tar längst tid att läka om ens alls. Jo, jag har varit misshandlad av både en sambo och förälder och båda har varat ett tag, det ena betydligt längre än det andra och lägger man sedan till lite rädsla ända upp i vuxen ålder så…

Till saken, Shw efterfrågar var dom snälla männen tagit vägen då det gäller att ta ställning mot våldet mot kvinnorna. Jag är av åsikten att det måste vi alla göra oavsett om vi har snopp eller ej. Att inte reagera/agera/markera/säga ifrån är på sätt och vis också att säga okej och då även indirekt medverka oavsett ens egna intentioner. Den åsikten har jag alltid haft men på senare tid har jag fått mildra den en aning trots att det ligger sanning i den. Det kostar människor som agerar, reagerar osv mer i dag än det gjorde tidigare. Rädslan för det som kan ske ökar markant i dagens samhälle och gör mest troligt att vissa inte törs ingripa oavsett form.

Jag har själv förbannat flata och fega grannar då när det begav sig. Jag förbannade mina grannar väldigt och jag drog alla grannar över en kam och inte bara männen för i mina ögon är vi alla lika ansvariga för att förändringar i attityder som finns sker. Vid en av gångerna jag misshandlades av min s.k. sambo minns jag att en s.k. kompis/vän (också vän till han som slog) till mig låg i soffan i vardagsrummet när jag blev slagen i köket. Jag såg att soffliggaren både såg och hörde men han valde att bara ligga kvar. Efter det kom soffliggaren aldrig mer in i mitt hem (det var MIN bostad). Den killen var en sådan där mespropp/ynkrygg som inte skulle säga ifrån om något överhuvudtaget fast kanske han har vuxit till sig. Det han gjorde var faktiskt att delta i misshandeln av mig trots att han aldrig slog men hans icke reaktion var ett indirekt godkännande. För mig spelade det ingen roll att det var en han som låg i soffan utan det var att någon INTE gjorde något.

För mig handlar samhället vi lever i att vi, människorna/individerna, gör något mot kvinnomisshandel, barns utsatthet, det eskalerande våldet i gemen och andra likvärdiga skeenden. Att bry sig om och ta avstånd är viktigt och det görs på så många olika sätt, en del står på barrikaderna, en del ingriper aktivt i situationer, en del markerar med små ord vid möten med andra och en del gör ingenting alls som kan liknas vid att stå och titta på och då igen indirekt faktiskt medverka till att det som händer händer.

Det finns många män som aktivt tar ställning mot tex kvinnomisshandel men de märks inte i stora massan fast där finns det ju givetvis undantag, se tex artikeln om Piteå-män tar upp kampen mot våldet. Det finns män som ser avståndstagandet till kvinnomisshandel som självklart även om de själva absolut inte gör något som helst väsen av sig i det stora men i det lilla, närområdet, vänner, på jobbet osv.

Min uppfattning är att vi behöver de av oss som står där på barrikaderna och skriker, vi behöver de som knappt märks och vi behöver de som mer handgripligen markerar men ingen av sätten är sämre än dom andra. Jag tror också att skall man få mer engagemang så kan man inte såga det ena sättet framför det andra utan våra olikheter måste få mötas och först där kan vi tillsammans få till något bättre och i den tanken menar jag alla oavsett kön.

Jag vet att KA med sitt lugna och mjuka sätt får fram sitt budskap mer än jag lyckas med då jag är väldigt het på gröten i heta ämnen som tex kvinnomisshandel men bådas sätt behövs för att vi skall nå framgång. Det patriarkala beteendet är fel och måste ändras på av oss alla.

Kanske är jag ingen feminist med dessa tankar eller så är jag helt okunnig i sakfrågan och bara lägger ner energi på att debattera och inte agera i andras ögon men detta är min uppfattning och skall jag kunna göra något konkret måste jag faktiskt utgå från min verklighet, min erfarenhet och mitt kunnande för en sak är säker, jag vet mycket om ämnet kvinnomisshandel trots att jag inte arbetar med och eller utgår ifrån statistiken. Det viktigaste av allt är att se alla möjligheter och inte förringa något/någons sätt.

(Kanske står det knasigheter men jag får läsa ordentligt i morgon, måste i säng nu).

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Åsas anteckningar

    Demokrati och att yttra sig

    Jag blir mer och mer övertygad om att en av grunderna för att ha en fungerande demokrati är att vi vågar bli hörda och sedda på olika sätt. Att vi vågar säga ifrån, delta och ifrågasätta i fikarummet, i trappuppgången, på årsstämman, eventuellet skriv…

  2. Hej och tack för kommentarerna. Svarar på allas i denna kommentar.
    Trueto:
    Tack för att du anser mig vara feminist.
    Om män skulle lyssna på mig eller ej går inte säkert att saga för det beror på när det sags något och då också hur det säg. Generaliseringar som jag ser dom är dumma eftersom jag inte tror att man når den stora massan. Visst kanske Shw skrämmer bort en del men samtidigt är hennes sätt att förmedla det hon anser viktigt lika nödvändigt som andras sätt. Slutar vi ta upp problemen bara för att vi kanske skrämmer bort människor med vårt sätt att göra det på så tystnar snart oerhört många och viktiga frågor i media tex. Där når Shw betydligt längre än skulle göra eftersom jag knappt törs säga flaskhals framför andra i större grupper.
    Nina:
    Roligt att du gillade min text. Vad gäller att visa mer respons så låt dig ta din tid. Orden kommer igen men pressa inte dig själv och för den delen tycker jag att du skriver massor av bra saker själv.
    Bamsinnan:
    Alla har ett ansvar oavsett kön, det är helt riktigt. Det som grundtanken och kanske andemeningen är att fler män borde våga resa sig upp och säga ifrån för där säkerligen kvinnor i större flertal än män. Dina ord om mobbning går att översätta i detta också, det handlar väl om att vi alla måste ta mer ansvar för vad som sker ute i samhället utan att sticka ner huvudet i sanden och tro att det blåser över eller att någon annan gör något så slipper man.
    Igge:
    Jo Igge, visst finns det flata män och visst behöver vi fler män som säger sin mening och slutar vara flata. (”Min” fick ju gå i en hård skola men det vet du ju redan) *flin* Jag tror som du att mycket i stort handlar om att våga och där är det ändå stora skillnader på individen. Jag är väldigt utåtriktad men andra som inte är det kanske inte vet vad de skall säga, hur eller ens vad. Där tror jag det stora problemet är att många av oss är inåtriktade (heter det så ens?) Särskilt på mansdominerade arbetsplatser är det en rå miljö med rått språk och säkert både det ena och det andra som bättre hade lämpat sig på tex porrklubb eller liknande.
    Tänker på det senaste tex Metall 112 och hur sjutton det har kunnat pågå och på det sätt dessutom. Just vad gäller det som skrivits i media gällande det som skedde på Metall avd 112 visar på problemet att våga säga ifrån och reagera mot attityder. De kvinnor som var där sa inget och inte ens efteråt vågade en del av kvinnorna stå upp för sin sak utan valde anonymiteten. Jag klandrar inte kvinnorna i sak men ville påvisa det jag tror är ett stort problem där man inte vågar säga något, rädslan för mobbing, repressalier av chefer osv är stor och den får vi inte förringa.
    Det är väl därför jag mer ser hela kvinnomisshandelsproblematiken som allas vårat problem och jag önskar fler män som också visar sin åsikt, likväl som fler kvinnor gör. Jag ser även stora risker i när det blir generaliseringar för då är det många som, av olika skäl, slår ifrån sig, baxnar, känner sig utmålade osv utan egentlig anledning.

  3. Själv tror jag mera det handlar om att män i allmänhet är så flata. Visst att det finns de som säger ifrån om de ser någon puckla på en kvinna. Men som jag ser det handlar det mera om kvinnosyn i stort. Våga säga ifrån om porrbilderna i fikarummet på fabriken osv. Våga ta avstånd från den sjuka kvinnosynen och objektifieringen. Där har alla män ett ansvar, alltid. Precis som kvinnor som säljer sig på olika sätt har ett ansvar för det. Men bara för att kvinnor har ansvar befriar det inte männen från sitt ansvar. Män har ett ansvar för att synen på kvinnor förändras och för att det är manligt att säga att det är sjukt att slå sin kvinna, även om det råkar vara en av ens jobbarkompisar eller dyl. Det är så lätt att i de lägen det kommer nära ursäkta mannen med att hon är ju en sån j–la bitch osv. Eller som exets chef (enligt hörsägen) sa till exet men hon var väl en sån tjej som gillade att bli slagen…

  4. Jag håller helt med dig om att ALLA,oavsett kön,som inte säger ifrån är medskyldiga.
    För i tiden(när jag växte upp*ler*) sa man att den som tiger samtycker.
    Det är ju som med mobbing.ALLA i klassen vet om det,några få är aktiva,men ingen säger något.
    Man behöver inte stå på barrikaderna,nej,det är nästan viktigare att säga ifrån i det lilla dagliga.
    Det är så attidyder förändras.
    Bra skrivet!
    MVH Kickan.B alias Bamsinnan

  5. ”Kanske är jag ingen feminist..”
    Jo, det tycker jag nog du kan vara.
    Tycker din text var oerhört intressant.
    Har läst hos Shw nu också.
    Följer debatten tyst då jag inte har ordets gåva med mig numera. Har svårt att strukturea upp mina åsikter och tankegångar.
    Men ojoj vad jag har debatterat om detta muntligt istället..:-)
    kram och trevlig helg
    *tänker mycket på dig och kommer visa mer respons när jag är uppe på ytan igen*

  6. Jo, du är den bästa av feminister. En sådan som jag vet att män skulle lyssna på.
    Att som Shw generaliser funkar inte på de som verkligen behöver lyssna på budskapet. Hon skrämmer bort de som det verkligen handlar om.
    *kraam*

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.