Tycker tiden bara rusar och inte vanligt rus utan som ett expresståg på väg mot helt okända mål. Jag väntar ff på att normala jag skall återuppstå men vad är normalt för mig idag? Bra fråga och DET kan ingen svara på, inte ens jag själv för inget känns normalt på några som helst plan. Kvällen blev alldeles för sen då jag var på LDA på möte och papegojträffen, måndagens IRL och vardagen får vänta tills i morgon för det enda som är bokat i morgon är ett besök hos vår veterinär med Martin. Martin haltar knappt även om gången är lite stel och ute får han inte vara än…

när det liksom inte blir som det är tänkt ändå. Full med ambitioner var jag i morse och sedan försvann energin ut genom fönstret i samma tempo som vinden for ute. Ambitioner är bra, när dom blir som man har tänkt. Med tanke på att klockan hunnit bli en del så skall jag in i duschen och göra mig klar. Frukosten är påsatt (sen som vanligt om alls) och när jag är färdigduschad blir det risgrynsgröt och kanske ett kokt ägg för KA envisas med äggen. Det blir en sväng med KAs ena brukare i dag och sedan drar jag mig in mot stan. Jag har blivit bjuden på teater…

vid namn Martin är dagens stora sak. Det är samma skada som sist, dvs knäleden och enligt veterinären är en operation sällan lyckad vilket gör den ganska meningslös och mer smärtsam än nyttig. Sist ansågs det att Martin mådde bäst av att vara hemma i lugn och ro, bli lite ompysslad och bara vila och då tog det några veckor innan han var bra igen, helt bra tog lite längre tid än så men en sådan skada sitter där dom belastar mest. Fan säger jag för han har det både ont och jobbigt men inte ens stödbandage skall på för det stör och halkar bara ner om vi inte monterar…