på Fjärilshuset. Både Mannfred och Herbert var nöjda, tror vi iaf. Detta trots en liten brottningsmatch med Herbert och selen och jag fick den äran, inne på skötrums toan. Folket som köade trodde säkert vi gjorde ett litet barn illa för så ynkligt Herbert pep fick han iaf ut sin egen åsikt. Bertan överlevde och det gjorde även hans mamma som var alldeles blek när vi återkom med gök i sele. Tänk så vi är vi päron för måna om di små är ett som är säkert för dom är som små. Det var skönt och orligt att komma ut och träffa andra glada prickar. Många skratt och glada stunder…

har jag aldrig varit på tidigare men nu skall Mannfred och jag dit. Det är någon papegojinfo grej och Herr Bert och Mannfred skall vara upplysningsgojor bl.a. Jag antar att att det är vi päron som får göra grovjobbet och gökarna får ta åt sig äran av nöjes- och charmdelen för roa sig kan dom och charma är för herrarna en baggis. Jag är långt ifrån frisk, det här har varit ett helsike och jag undrar när jag börjar känna mig okej. Tungt i systemet och alla andra besvär är kvar men feber har jag ingen även om det gränsar till det mellan varven. Närjouren säger att det ff bara…

kan man väl säga att många barn är ofta både på ett positivt och uppfinningsrikt sätt. Barn ser lösningar som baggisar ofta och är kreativa. Artikeln jag läste i Expressen visar på detta på ett, för mig, härligt sätt. Nu är problemet inte ett vanligt barnproblem kanske om vi tänker på barn som inte bor som barnen i artikeln vill säga. Jag drömde om hästar också. Textsnutten jag klistrat in får mig att nästan se en VW Bubbla (äldre modellerna, originalet alltså) åkande, en typ Herbie, om man nu bortser från ordet galopp. Att få upp henne i galopp är svårt. För det krävs både nedförsbacke, solen i ryggen och…