Allting känns avslaget och inte nytt, glädjen över möjligheterna finns inte att uppbringa i mig och många andra. Nu är jag inte ensam om att känna som jag gör trots att jag inte personligen är drabbad (så långt jag vet) av den totala katastrofen som skett. Globalt sett kan väl, under mitt liv, inget år bli värre än avslutet på 2004 om man betänker naturens totala makt över oss och dess totala skoningslöshet. När det gäller människans egen maktfullkomlighet vet vi aldrig vad som kan inträffa i dag eller i morgon. Det finns guldglimtar i denna totala kaos av volontärer (både inhemska och turister) som gör allt i deras makt,…