Tjejtrampet gick över hövans :)

Det bästa av allt eller om det är det mesta överraskande att jag inte hade ett dugg ont och det får den som vill tro´t eller låta bli. Jag kände mig inte ens öm i rumpan även om jag kände av att jag något som liknar vid ben där när jag satte mig på köksstolen men det ömmade inte ens. Rumpan för nog tacka Sassa´s sambo som lånade ut sina cykelbyxor och dagen till ära stank dom dessutom rutten banan.
Det är då typiskt mig tänker jag ibland. Vi hade med oss påsen med cykelbyxor (ett par långa och ett par korta och hjälmen i en påse) som legat sedan vi hälsade på FRIH ordförande med päron och syster. Inte en tanke på att jag varit så dum att annat låg i denna plastpåse utan den hängde där så fint i hallen och när det var dags att åka tar jag fram båda paren och ja, den doften var inte angenäm precis. Det låg en banan i botten på påsen som alltså legat några veckor. Försökte tvätta dom långa byxorna men det var ju lönlöst att tro att dom skulle torka. Konstaterade att dom långa legat i botten och alltså borde dom korta klarat sig bättre och det var ju sant men fy så illa dom luktade ändå. Hittade några gamla jazzbyxor, benvärmare och i brist på regnjacka tog jag min tunna täckjacka och så drog vi in mot cykelkaoset.
Jag behövde ha alla kläderna inklusive täckjackan förutom benvärmarna som ändå låg så fint i min cykelkorg tillsammans med asthmamedicinen utifallatt, vattenflaskan och lite annat om utifallat. När jag blivit varm och go mör i kroppen åkte jackan av och då hade faktiskt solen kikat fram lite grann. Sista halvan gick fortare än den första delen gjorde är min uppfattning. Den fina cykeldatorn för 59 riksdaler vägrade gå igång så jag vet ärligt inte. Snitthastigheten var ändå hög i förhållande till kompetensen 🙂
Gissa tiden då? Det tog inte fjorton timmar, ej heller 5 utan bara 1 timme och ca 25 minuter (vi kikade på klockan efter en liiiten stund stående efter att vi kom i mål). Rökstopp bidde det inte heller, bara somliga andra vana cyklister gjorde det i väntan på en viss Wesenlund som hade det aningens segt i uppförsbacke. Jag kunde inte röka under cyklandet för jag behövde mina lungor till annat :). Jag är stolt över vad jag åstadkom faktiskt och nästa år blir det hela loppet fast kanske med en hel del träning bakom och då också en annan cykel som är mer tävlingsvänlig.
KA har filmat med min mobil men målfotot bidde inget av. Man ser ett par skuttande individer till uppvärmningen, den ena mer i form än den andra, gräset fick han med på en egen snutt. Upploppet var knäckande, plan mark och motvind och helt slut i benen men jag hjälpte till med trampandet med högra armen som tyngd neråt så jag kom ju i mål.