Livet i Gökboet

Våren är här och jag önskar

att den även kommer på insidan men det lär dröja tills vi vet någonting mer om den ens kommer då, allt beror på vad vi kommer att veta.
Gårdagen försvann bara sådär och het plötsligt var det mitt i natten. Vi har inte klippt oss sedan september förra året och mitt rufs började se mer än lovligt ovårdat ut så en vända till Kista för fönstershopping och klippning (bra och billigt). Vi började med att kolla tider för klipp och min klocka låg kvar hemma på bänken så vi litade till KA´s mobil vilket vi inte skulle ha gjort, han han inte ändrat den till sommartid. Iaf så åt vi och sedan promenerade vi till klipperiet och konstaterade att vi var en hel timme fel 🙁 Vad f*n, typiskt oss alltså.
Vi fick ny klipptid en timme senare och promenerade runt lite till och köpte med ögonen, det är faktiskt helt gratis att shoppa på det viset. I tid till klipp denna gång och sedan tog vi oss raka vägen hem. Klippningen tog in alles 4,5 timmar vilket inte riktigt var vad vi hade tänkt oss men klippta är vi nu. Jag misstänker mina arbetskamrater tycker det var hög tid med luggen hängande framför ögonen för min del. KA har ju så kort så det är mer att eliminera spretandet och jo, det blev hans sedvanliga 3mm.
Mannefredde blev glad när vi kom hem (hon brukar normalt hänga med men lukterna är inte bra för henne hos frissan även om hon varit med där alla andra gånger förrut, hon brukar vara uppskattad med kuttrandet under jackan i KA´s knä.)
Kvällen försvann framför tv´n och så var klockan alldeles för mycket för mitt eget bästa, KA snusade redan långt innan jag lade mig.
I dag kommer Sofia med mamma Anneli på besök. Vi skall röja upp lite i hemmet och fixa lite, rättare sagt KA skall göra det för jag väntar på besked om när vi skall flytta Gökboet till en annan server så det är datorbevakning som gäller för min del. KA skall en vända till affären för att inhandla råvaror så jag kan laga till veckans luncher och middagar. Själv skall jag in i duschen och blir presentabel och känna mig piggare än vad jag är.
Vad gäller det jag skrev förra helgen så har inget skett på den fronten, jag är ff inte ”frisk” och KA är dessutom åderförkalkad så läget är som det brukar med andra ord och det är väl så här det kommer att fortsätta mellan varven antar jag men jag hatar det så ända in och det är så kränkande och förringande så det finns inte. Ett resultatet av det är att jag drar mig undan från det mesta och när jag väl möter människor, särskilt nya undrar jag alltid vad jag nu gjort för fel och känner mig så förbannat osäker så jag kräks. Nu är jag kanske orättvis men blickar och miner har jag med mig från min uppväxt så hela grejen förstärks väldigt. Sorgligt att en vuxen kvinna på 43 inte kan agera annorlunda men bojor är bojor och ryggsäckar har vi väl mer eller mindre en hel del av och där sitter bland annat mina.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.