14 år är ingen lång tid

men det känns ändå som att det varit en del år. Vi har varit med om mycket under dessa år och ff är vi där, tillsammans hand i hand. Vi har burit ut en hel del stormar under åren, inte stormar mellan oss även om det påverkat oss båda. Vi har startat företag och satt det i konkurs och konsekvenserna där lever vi med ff. Det har varit tunga år, ensamhetstyngda och mentalt svåra. Det har funnits mycket som har förgyllt våra år både inom och utom den närmaste familjen. Särskilt viktigt var två Trisslotter som bara liksom så där damp ner i brevlådan för nästan exakt (backa en månad) 5 år sedan. Det samlades in lite förgyllande bidrag som bara liksom trillade ner och vi kunde unna oss något.

Nästa år firar vi 15 år och då har vi iaf hela min inkomst så djävlar min själ att vi tänker sitta hemma och glädjas över KA´s vinst på Triss (han vann 25:- gånger 2).

Våra små sover och det skall vi också strax göra för det är tidiga passet för herrn i huset som nästan precis kommit hem.

Tack för åren KA Jonsson alias bakaxel, kamaxel, knäpprot, Kallemannen och alla andra epitet han fått av mig obs enbart av kärlek. Tänk att du stod ut med mig i början 😉

Solen skiner och Kurt och Mannfred har fått spatt

Lugn och ro en söndag när KA jobbar är inte att tänka på med två marodörer av hög rang 🙂 enligt dom själva åtminstone. Deras period för att bygga på är på högvarv och Kurt är väldigt intensiv på mig, Mannfred och allt han kan kasta ner på golvet eller tugga på.

Det är synd om dom båda för hormonerna står högt i tak här hemma. Vi önskar inga bebisar men för dom två vore det bästa att få till det med frierierna till varandra så att dom får lugn och vi människor också såklart. Det verkar som dom inte riktigt vet hur man gör på varandra även om viljan är väldigt hög på alla fronter.

Förra årets aggressivitet från Kurt mot KA är inte där nu men när Kurt tror sig ha övertaget vill han gärna ge KA ett tjuvnyp eller fler men än så länge är det inte tillstymmelse till likhet med förra året.

Det är sorgligt ur vårt perspektiv att se hur lite vi betyder om man jämför med tidigare vad gäller Mannfred. Ur deras perspektiv har dom det optimalt bäst, dom älskar varandra för det mesta iaf och älskar sitt ”hus” (buren) med det lilla ”sovrummet” (holken).

När jag och KA är hemma är Kurt i resten av lägenheten till skillnad för när bara Kurts revirmotståndare (KA) är hemma då Kurt stannar i sitt hus. Så fort jag är innanför dörren har jag två stycken glada marodörer sittande på mig och inte en lugn sekund tills dom flyger in till sitt hus och snabbt ”går och lägger sig”.

När revirmotståndaren inte är hemma är det vildare än fan själv på alla fronter och jag får inte till mycket av det som borde göras. Jag har två assistenter till allt från att grisa ner fönster (jag putsar och dom grisar) till att riva ner tvätten (jag hänger och dom river ner). Så fort något är rent och fräscht så räcker det med att vända ryggen till så är det inte längre så.

Livet med caiquar är inte det lättaste men dom tycker nog detsamma om livet med människor.

Vigsel i kyrkan eller borgerligt?

Åsa har skrivit ett inlägg om Gudföräldrar-fadder: I kommentarer och svar på kommentarer diskuteras även att gifta sig. Citat: ”…lite föraktfullt mot dem som verkligen tror att gifta sig i kyrkan om man själv inte tror.” och, ”Att gifta sig i kyrkan utan att vara religiös är att håna dom troende” och jag reagerar väldigt för det i grunden strider väl mot det jag uppfattat att Kyrkan till dels står för, den är öppen för alla och borde då också vara öppen för mig.

Jag är gift, jag gifte mig med min älskade make för nästan 14 år sedan (på måndag den 12:e är det 14 år) För mig var att gifta mig inte något jag kunde tänka mig att göra annat än i en kyrka. Dom flesta kyrkorna är vackra och, inom Svenska Kyrkan, till för vem som helst, troende eller icke troende. Jag tillhör kategorin icke troende. Jag varken föraktar eller nedvärderar troende, oavsett religion. Jag har också respekt för människor som tror även om jag kan ha både åsikter och tankar om en del troendes oerhörda dubbelmoral och föraktfullhet mot det dom själva tror på och då också skall stå för.

Kyrkan (som byggnad) är för mig en plats för alla, den erbjuder tröst till dom som behöver den och ro till andra, somliga har sin gemenskap där osv. Jag ser inte kyrkobyggnaden som endast till för religiösa. Vore det så skulle få kunna begravas via Kyrkan för det är många begravda som inte var troende, varken när dom levde eller när dom dog.

Jag hade kunnat gifta mig utan präst om det fanns någon med vigselrätt (vad det nu heter när man inte är präst) som kunde viga oss i Västra Ryds Kyrka. För mig var det ändå viktigt detta med att reda ut vad som var rätt och fel och vår präst, tidigare tjänstgjort som FN präst, som tjänstgjorde här, var härlig, rolig och intressant. Jag frågade hur hon ställde sig till att jag inte trodde på Gud men ändå ville gifta mig med min blivande make i Västra Ryds Kyrka. Vi pratade om oss, relationer, människor, andemening osv och hon ansåg att jag kunde gifta mig och att hon ville viga oss. Jag minns inte exakt vad hon sa men andemeningen var att vi hade en bra värdegrund och stod för den. Hon var en präst som gav mig, icke troende, en fin känsla och att det KA och jag ändå skulle göra var något stort och fint.

Jag varken hånade någon då eller visade förakt, med det beslutet och gör det ff inte. Jag (vi var nu två som gifte oss) gifte mig inte som helgardering, för mig finns det inget att gardera för jag tror inte på livet efter detta heller. Jag tror på att man gifter sig i nöd och lust, jag tror på att man skall göra sitt bästa för varandra, stötta varandra i vått och torrt osv, osv. Löftena jag gav tror jag på annars hade jag inte gett dom men där fanns inga ”gudliga” löften i vår ceremoni. Inte religiösa kanske jag inte kan skriva om det med religiösa även innefattar moraliska åtaganden vilka jag tror på.

Tessan, mitt bidrag till världens barnaskara, är inte döpt då dopet för mig inte betyder ett dugg. Själv är jag döpt men det var mer slumpen som avgjorde det eftersom det hände i Liberia i mitten på 60 talet och då kom det en Sjömanspräst. Familjen som skulle döpa sina barn hade bara två vilket gjorde att det saknades ett barn för att Sjömansprästen skulle komma. Våra föräldrar tillfrågades om inte dom kunde döpa oss tre och på den vägen blev jag döpt. För mig är dopet att blöta håret 🙂 (en lång historia men ack så söt i mina ögon)

Om ca 1 månad skall vi på barndop, Julia skall döpas. Det dopet är så mycket större för Tessan än det troligtvis är för många religiösa som döper. Det är en länk till Mia. Julia heter Mia Julia och Julias Gudmor är Mias mamma Ritta. Ett sätt att sluta cirkeln och ge Julia en länk till Tessans bästa vän, stora stöd och hett saknade Mia. För mig är det syftet stort. Det är också ett sätt att ha med Mia genom Ritta som vakande hand. Nu är pappa Tomas döpt, likaså övriga inblandade förutom Tessan då så dom kriterierna är uppfyllda.

Jag har läst både här och där om detta med att vara fadder och det som gäller i dag som jag förstår det är att du skall vara döpt men du behöver inte vara medlem i Svenska Kyrkan. Jag hittade en bra artikel på Nerikes Allehanda som enkelt sammanfattade det jag läste på fler ställen. Fadderskapet innebär, ett personligt och moraliskt åtagande som varar livet ut.

Moraliskt åtagande innebär för mig att stå för rätt och fel och ha en sund värdegrund.

Rollator

Valborg var en rätt så lugn tillställning vad gäller centrala Stockholm med omnejd. Lugn i förhållande till vad vi befarade vill säga. Visst förekom det fylla, någon misshandel, några som behövde hamna på Maria Ungdom, några som behövde besöka fyllecellen osv men i förhållande till andra år så var det en lugn Valborg.

Regnet bidrog givetvis till att det var så pass okej som det var även om jag önskade mer regn trots att vi var rätt så blöta mellan varven. Våra jackor höll tätt så vi var inte blöta innanför jackorna men frisyren 😉 och övrigt utan jacka blev ganska dränkt.

Kvällen började tidigt, träff hos vår ena Morsa på Söder klockan 18 med fika, prat och lite gruppindelning. Utsättning (utsättning är information inför kvällen och oftast med både Polis och sociala representanter.) på olika stadsdelar med representanter för olika nattvandrarorganisationer, sociala och Polisen.

Denna kvälls utsättning var lite mer än en vanlig nattvandrarkväll och listor för snabb information och kontakt osv sattes upp. Vi körde med sms info från både norr och söder. Kvällen till ära fanns en ”desksamband” hos Polisen som snabbt informerade vad, hur och när. Oftast gällde NU, dvs i nutid. Vi var alla snabba i att agera och det flöt på bra.

Efter utsättningen var målet Rålis (Rålambshovsparken) klockan 21:00 med första avrapporteringen och info om läget rent allmänt så långt. Kaffe, macka, godis, te allmänt garv osv. )

Vägen till Rålis gick över ganska stora områden och vi kom via Tanto över Västerbron mot Rålis.Det var en hel del unga men inget dramatiskt och inte alltför ung publik som vi såg till. Vi pratade med både vuxna och unga, som vi brukar göra, även om det ikväll var fler ute.

Alkohol beslagtogs och en del snopna 18 åringar som var nöjda med att vara myndiga blev ändå av med starkspriten. Jag lärde mig något nytt för jag visste inte att starksprit var förbjudet upp till 20 år.Trodde i min enfald att myndig var myndig men…

På vägen mot Tanto (vi använde våra ben som transportmedel) blev det en del galenskaper och jag röker ju hemrullade utan filter vilket kvällen till ära gav en del galna utrryck. Vi gick med Night Angels (en grupp unga nattvandrare under Farsor och Morsors vingar) och när jag tar upp en cigg för att tända utbrister en ängel: ”Va! tänder du en jolle?” och jag bara que?!!! och är snabb på att förklara och bjuda. Resten av kvällen blev ju ganska ”jollig” i vår grupp 🙂

Vår grupp gjorde en insats som inte var dramatisk men ändå både viktig och god och det kändes ju bra med något som blir lyckat. Det är roligt att göra en insats men målet är att aldrig behöva göra just det, då har vi nått vårt mål även om det visserligen är en utopi.

Snabb info om grupperingar som verkade vara på g, viktig info, efterlysningar osv. rullade snabbt in.

Det var lite intensivt kring Fridhemsplan och till och från Rålis ett tag men sedan var det tomt. Polisen var i stort sett dom ända som var kvar på vår sista runda i Rålis där vi åter intog Parkleken och en nattfika.

Vi drog oss in mot centralare delar och tog några varv där också men läget överlag var relativt lugnt. Efter en sista avstämning vid drog oss hemåt.

En bra nattvandrarnatt med bl.a våra 22 Farsor och Morsor och en kul kväll med mycket skratt och tokigheter 😉

Rollator då? Jo, i dag hade jag definitivt behövt en.

Test:
Läs även andra bloggares åsikter om ,
testslut