Tappad lust för denna sida

och den verkar inte återkomma. Det är många olika saker som bidragit längs vägen. Varje gång jag fått lust att skriva så har det hänt något, litet eller stort, och så drog lusten sin kos.

Vissa saker går inte att skriva om och vissa saker känns bara som ett evigt tjatande om samma saker. Tunghäfta, tangentborskramp eller vad man nu vill kalla det, återkommer hela tiden.

Jag är heller inte särskilt duktig på att kommentera hos dom jag följer även om jag slår mig själv med häpnad mellan varven. Det handlar absolut inte om ointresse bara total mental trötthet. Jag har inte varit så här trött ens under den värsta företagartiden som jag varit det sista året och den tröttheten bidrar också till min känsla av ingenting.

Åren med konsekvenserna vi levt och lever med har sugit ut mycket och att leva pankare än en kyrkråtta tillsammans med all oro, ångest och denna eviga osäkerhet likaså. Det är inte många månader kvar så är iaf den ena av oss skuldfri och möjligheten att börja leva mer som vanliga människor finns.

Tyvärr spricker drömmen vi hade att kunna fira våran 15 åriga bröllopsdag med både restaurangbesök (som inte handlar om McDonalds) och gott att dricka rätt rejält och sista återbetalningen kommer att bli på junilönen och bröllopsdagen är den 12 maj. Planerna var ju att fira både bröllopsdagen och att vi sas var ”fria”. Frågan är om ens våra semesterplaner kommer att kunna gå i lås, det blir liksom inget kvar att leva på i juli. Det är en tid kvar dit och allt kan ju hända tills dess så där får vi se.

Jag har skrivit det tidigare men ibland känns vissa saker som en enda seg och utdragen förlossning som aldrig tar slut.

Jag håller på en musikutmaning (jag fastnar i minnen om en hel del låtar) jag fått av Åsa och en sammanfattning om året som varit får se om det blir färdigt någon gång så att jag kanske vaknar ur denna mentala koma.

Bookmark the permalink.

12 Comments

  1. Hej Maggilou: Jo, så sant som det är sagt. Lusten har väl aldrig varit så här illa sedan starten 2000 men det är väl så med allt, varje sak har sin stund.
    Detsamma på dig!

  2. Jaaa, det där med lusten är ett gissel…
    Det var ju pga det som jag la ner min sida:
    The Palace Of Bountygirl / AbsoluTelly Maggieloo för några år sen.
    Men det gick några år å sen kom den tillbaka.
    Trots det så går den fortfarande i vågor…
    Så jag antar att när man ändå inte har 100% lust att skriva så ska man nog låta tangenterna få vila ifred tills man blir sams med dem igen?!?!?
    Ha det gottis!

  3. Lepracia: Tack. Visst är vi nära nu och det var liksom båda sakerna tillsammans som,var viktiga, typ avslut och början.
    Skall du inte komma till stora staden snart och hälsa på? Nu jag hälsat till grannen 😉
    Kramar

  4. Kalle: Bra med tankar trots influensadimma och visst har du rätt. När det inte ens varit små saker som varit positiva har det inte gått särskilt bra att se något alls mer än totalt mörker 🙁
    Klichéaktig eller inte så har du helt rätt och vad gäller bröllopsdagen så var det värdet av båda sakerna tillsammans för oss, typ the grand final. Du vet.
    Du är friskare nu vilket är skönt. Jag måste få säga att du gör otroligt vackra knivar från kniv till slida. Ni är kreativa i eran familj och duktiga med händerna.
    Pussa på familjen från mig/oss.

  5. A: Det är inget som varit roligt men nu försöker jag kravla mig upp ur grottan så kanske det roliga snart börjar infinna sig igen.
    Tack och kram

  6. Åsa: Ja, bloggen skall vara lustfylld och det var den men så händer saker och det liksom bara försvinner. Jag skall försöka att inte låta saker och ting äta upp mig och då kanske det blir roligt igen.
    Det där med bröllopsdagen var mer som att kunna fira både den dagen och att vi äntligen har egna pengar, typ två saker tillsammans men man kan inte få allt här i livet 🙁 men en choklad säger ibland mer än ord och i det här fallet båda sakerna.

  7. Ingrid: Inget blir som man tänkt sig känns det som. Dags att inse att drömmar är just bara drömmar och att verkligheten sällan är i närheten ens.
    Skönt att ni är bättre men akutbesöken tycker jag ni borde slippa, ni har haft er beskärda del av dom redan.
    Mail kommer när det kommer, du finns där ändå.
    Kramar Carina

  8. Kom till Peking bröllopsdagen så ska vi fira! Ni är så nära nu! 😉 Kramar i massor

  9. Ibland är det som att gå i sirap, speciellt när pengar inte räcker till som man tänkt sig. Med risk för att verka klichéaktig så brukar allt lösa sig med tiden, till det bästa med faktiskt. Det gäller att se de positiva sakerna i tillvaron, även de små. Då kan de andra sakerna bli desto större och kännas mer betydelsefulla.
    Bara tankar i influensadimman.

  10. Tycker att du ska allt i din takt.
    Gör det som är roligt!
    kram
    /A

  11. Bloggen ska ju vara något som tillför energi. Lusten kommer kanske tillbaka, annars finns det ju annat i livet också.
    Tror det ordnar sig med bröllopsfirandet, och snart är ju i varje fall en del av era tuffa år över.
    Önskar dig och KA en fin fortsatt helg.

  12. Men du poppar upp här ibland och för det är jag tacksam.
    Saker blir sällan som man tänker sig. Skulle mailat men, tisdag satt vi på akuten, onsdag till igår däckad i flunsan, nu har det vänt som väl är. Så mail kommer men när kraften är med.
    Tänker på er!
    Kram

Lämna ett svar till Carina Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.