Maj, varmt välkommen och ändå inte. Jag är så glad för det ljusa som kommit därute, dofterna och fågelkvittret samtidigt känner jag att tiden bara försvinner och det som varit finns inte mer. Det finns nytt runt varje hörn och man måste våga, orka och vilja se det nya. Med det nya skapar man också något för framtiden. Insikterna över vad som gjorts har också slagit riktigt hårt. Svårt att faktiskt ta till sig att det gjorts av ondska men så är det ju när man tittar lite nyktert på det hela. Man skadar inte dom man har som nära och kära med vilje och syftet till det hela kommer ju…