Det känns riktigt otäckt hur EU´s valresultat blev, extremismen rusar fram och breder ut sitt täcke både här och där. Någonstans har människan glömt av historian och ser bara till sitt eget hus med den omkringliggande sfären.
Solidaritet? Finns det ordet på någons agenda längre eller är det bara jag, jag och jag som räknas? Människor idag verkar generellt sätt bara se till sig och sitt och människor utanför den innersta sfären betyder sällan något. Människor som hamnat utanför normen som i dag gäller är inget att räkna med som det verkar.
Grunden i ett demokratiskt samhälle är för mig också omsorg om din näste men den biten verkar bara räknas i kronor och ören.
Undrar ofta hur vi skall kunna ta tillbaka humanismen, gemenskapen, det sociala ansvaret för andra som inte längre kan bidra oavsett anledning. Det som är värst är ändå att många bara ser till sig själv och sitt.
Den värld som vi verkar vara på väg mot vill jag inte vara med och bidra till så vi måste vända detta och viktigast blir valet för vår Riksdag i höst.
Tala om vad du tycker, stå inte bredvid och bara titta på för en vacker är du den andra står bredvid och bara tittar på. Vi måste börja med oss själva i förändringsprocessen för att ta tillbaks det Sverige en gång stod för.
Flera har skrivit om det, bla Ades Värld
Eskilstuna Kuriren har en krönika om nyanserna av brunt, Aftonbladets fyra nyanser av brunt, Expressens första sida
#blogg100 inlägg 87 av 100