Jag är väldigt trött men det är en fixeri-, allergi- och ”för-lite-sömn” trötthet och inte i kombo med den mentala som jag levt med alldeles för länge.
En väldigt skön känsla att känna en sådan trötthet och trots att jag är väldigt trött så känns det faktiskt helt okej. Kinderna hänger inte längre och ansiktet har tappat sin tomhet/tyngdhet och jag skrattar igen.
Att vara trött är alltså helt okej och mer energi behöver jag och KA. Även han har gått från det slitna och nedtyngda ansiktsuttrycket till ett mjukare och gladare ansikte (trots att jag ibland skojar med honom om att han ser så sur ut, när han tänker så har han det uttrycket :))
Det är fortfarande en lång bit kvar men det känns inte så långt borta och jag gissar när alla poletterna ramlat ner och man fått gå processens gång (en bit kvar där som sagt) så kommer det som varit mitt normaltillstånd igen och jag längtar dit.
#blogg100 inlägg 76 av 100
Mental harmoni #blogg100 http://t.co/0LplsIRx0p