Farsor och Morsor på stan

Ikväll blir det nattmangling som börjar 19:30. Får se hur länge vi har fötter och höfter att knata omkring med tanke på att det är typ hundra år sedan sist. 1994 eller 1995 var det och f*n minns när det var. Vi är färskingar så vi börjar som sådana. Några av dom "gamla" är kvar och det skall dessutom bli roligt att träffa dom.

En skolavslutning från då när vi var aktiva höll vi stånd till ca 4 snåret på morgonen men det var då det. Då var det mycket på Djrugården nu är det helt annorlunda. Vi kan inget om hur det funkar därute nu men får lära oss.

Är du intresserad av hur våra ungdomar har det och kan tänka dig att vandra ute på stan där det händer så kontakta

Kärlek och respekt eller att vara ett toffeldjur är frågan.

Bengt skrev om en omprioritering han gjorde i valet mellan Nätrot och att det var hans frus födelsedag.
När jag var yngre var aldrig dom snällare killarna populära som pojkvänner eller framtida kap utan dom snälla och mjuka killarna var bästa kompisar och inte som eventuella partners. Så tänkte jag inte då men med facit i hand var det definitivt så och så var med dom allra flesta tjejerna jag umgicks med då. Till dom snälla killarna gick man när det var viktiga saker att diskutera (som att begripa ens egen pojkvän), göra kompissaker med eller bara ha skoj tillsammans med. Dom snällare killarna visste man precis var man hade dom och kanske är det orsaken till att dom inte sågs på som annat än bästa vänner.
Vid ett par tillfällen (som jag vet om) ”förr i tiden” var sådana killar väldigt, väldigt intresserade av mig som presumtiv flickvän men jag såg dom inte alls som presumtiva pojkvänner. Den senare (benämd Y) minns jag kring många fler saker eftersom jag då var sambo med en misshandlare (benämnd X och numera död). Y var kompis med X och kunde inte förstå hur X kunde bete sig som han gjorde. Efter första gången när alla visste (det hade hänt förr men inte så att andra tydligt kunde se resultaten) var Y en stor stöttepelare och försökte verkligen dra mig från X.
Det lyckades en tid och jag landade väl ut (trodde jag), kanske om tiden hade fått vara och inte X blivit nykter och mer normal kanske annat hade hänt men samtidigt såg jag aldrig Y på det sättet utan jag såg honom som en väldigt god vän som kunde krama och trösta när jag var ledsen och viktigast av allt, som jag litade helt och fullt på.
Mitt val (jo, visst var det ett val även om det var ett dåligt sådant och kanske inte ett aktivt heller utan det liksom bara blev) den gången gjorde att jag svek fröken, mig själv och Y samt några andra goda stöttepelare då. Y drog sig undan och det var helt logiskt i sammanhanget för han vägrade att stå och se på vilket var rätt tänkt av honom med facit i handen.
Det där med kärlek och respekt där ödmjukhet och kommunikation ingår var det och jag svävade visst ut. Varför ser vi tex det val Bengt gjorde som toffelaktigt? Jag gör det INTE utan ser på det som en del i en respektfull relation där det gemensamma är det viktiga och inte där det ensidiga för ens egen vinning är prioriterad.
1991 i september började jag nattvandra med Farsor och Morsor på Stan (dom fanns då bara i Stockholm). Den 2 november det året träffade jag KA första gången eftersom även han var med i Farsor och Morsor på Stan. Jag var väldigt allergisk mot män då och det gällde alla män som i princip kunde ta något gammalt och dra över sig. Jag var inte anti mannen för att han var man utan som presumtiv partner vilket är stor skillnad. Kompis kunde jag vara men där gick min gräns till det motsatta könet.
KA var en ”snäll en”, en sådan där som bara var snäll och som presumtiv vän kunde jag kanske tänka mig honom, dessutom var han gubbe och bara 5 år yngre än mamma. Han envisades med att komma och låna min Tandbergs stereorullbandspelare (den lever ännu) och jag är ff skyldig honom köksgardiner *asg* från den tiden men det får han aldrig några vilket vi båda begripit för länge sedan och också skrattar mycket åt.
Här sitter vi båda i dag och har varit gifta i 12 år (12 maj 1994), sambos sedan februari 1992 (det gick fort), förlovade 17 maj 1993 i Norge såklart. Många resor har vi varit igenom och mycket ångest har vi genomlevt men turligt nog landat båda två. Resorna har vi gjort tillsammans och landningen likaså. Det har inte varit saker mellan oss förutom dom första konstiga 8 månaderna som sambos där jag tog igen mina ”rättigheter” och där KA stod pall vilket jag än idag beundrar honom för.
Vi har tappat oss själva en hel del på resans gång men någonstans nu är vi på väg att landa mjukt igen och kan börja vara vi igen. Saknaden är stor över det mer normala vi, jag och mig själv. Jag vet att KA saknar sig själv också. Det har varit yttre omständigheter och inte problem i vår relation.
Våndorna och kaoset har varit många och svåra men vi har stått där, tillsammans, och kommit igen, igen och igen. Så snart vi trott att yes det har löst sig, det blir bra, vi fixade det osv så har nästa grej landat i våra knän som slagit undan allt ännu en gång. Biland förundras jag över att vi har alla cellerna kvar och att vi inte hamnat på låst plats istället.
Det jag vill mena och som är andemening med hela detta ordflöde och röra är att osjälviskhet, kommunikation, respekt och ödmjukhet är det fundamentala i alla relationer annars kan inte relationerna fungera och från min synvinkel (jag är tjej) krävs det mer snällhet eller kalla det för det fler tofflar då om du vill det, jag gör det inte. Jag är oerhört tacksam för att KA stod ut (och ff gör *ler*) och lät mig landa efter år av psykningar, slag, makt och kontroll. Jag tog igen mina rättigheter vilket är en omskriving av att jag faktiskt var ganska vidrig en tid och sedan planade jag ut. Utan den gode mannen hade detta inte blivit och jag känner ännu större respekt för Bengt, KA och andra som faktiskt kan vara kärleksfulla och ödmjuka mot sin partner.
Förhoppningsvis genererar det fler män och kvinnor med denna egenskap. En eloge till den ödmjuke mannen är mitt mantra.

En våldsam helg blev Valborg

Jag tänkte mycket på förr när KA och jag var Farsor och Morsor på Stan (det var så vi träffades) och vi nattvandrade under helgerna hela året men särskilt mycket under lite större helger och oftast var det tråkigt nog bra fest väder som resulterade i mer fylla och mer bråk och fler hamnade på Maria Ungdom. En typisk sådan helg var just Valborg.
Målet var att dämpa, att vara vuxen men samtidigt stötta inte fördöma. Det var roligt även om det var tungt en del gånger för det var en hel del trasiga barn som inte hade något särskilt engagemang hemifrån. En del barn sökte sig till oss vuxna som inte moraliserade utan fanns där.
Jag minns flera särskilda tillfällen men ett speciellt. Det var två flickor som hade försvunnit (rymt) från en annan ort i Sverige, långt från Stockholm alltså. Det var under Vattenfestivalen och det kryllade av folk precis överallt. Det var under Vattenfestivalens början (något av dom första festivalerna). Någon av flickornas föräldrar har kommit upp och går med en av våra grupper. Vi hade fått bilder av Socialen eller Polisen att kika på och sedan gick vi i mindre grupper runt och höll ett vakande öga på de ”halvvuxna små”. Jag minns det så väl, mitt i allt kaos och på väg från Sergels Torg ner mot Kungsträdgården så ser jag flickorna. Jag ser dom mitt i allting och blir först osäker men så vet jag att det är just DOM, ingen annan reagerar först.
Tänk den känslan iaf att vi lyckades ”rädda” tjejerna och flickorna kom lyckligt iväg med sina föräldrar utan att ha kommit till någon större skada. Jag var salig i flera dagar för den känslan var ganska stor. Det var yngre tonårstjejer som ville till Vattenfestivalen och inte fick. Jag har för mig att dom kom nerifrån, närmare Göteborg. Det hade inte hänt dom något heller och det var nog det bästa.

Märkliga sökningar

kan bli ganska intressanta beroende på vad man kanske tror. Det som söktes på igår är inget jag ens skrivit om i någon som helst form. Tror kanske att det var personen själv. Så här såg det ut fast med ip:et maskerat:
2003.12.11 10:14:16 xxx.xxx.xxx.xxx Search: query for ’carina-östman’
2003.12.11 10:14:38 xxx.xxx.xxx.xxx Search: query for ’polisanmäld’
2003.12.11 10:14:51 xxx.xxx.xxx.xxx Search: query for ’polisanmälning’
2003.12.11 10:15:02 xxx.xxx.xxx.xxx Search: query for ’polisanmälning’
2003.12.11 10:15:20 xxx.xxx.xxx.xxx Search: query for ’oförskämd’
2003.12.11 10:15:51 xxx.xxx.xxx.xxx Search: query for ’carinas-dagbok’
2003.12.11 10:16:02 xxx.xxx.xxx.xxx Search: query for ’carinas-digitala’

Den enda omskrivna Carina är jag själv faktiskt. Oförskämd, ja det kan jag tycka fast inte om mig själv. Polisanmäld? Kanske den personen men inte jag.
Nätet är konstigt i många fall och DET har jag nog alltid tyckt även om jag själv trivs på nätet trots det, måste var lite konstig själv ;).
I går var KA´s första
introduktion på ena gruppboendet. Han skall jobba där i dag också och sedan raka vägen till dans med den ena brukaren. Hm, det blir intensivt för honom och solokvist för mig. Jag hade tänkt att försöka få ihop en lussebulle eller annat gott tills i morgon. Vi får se vad det blir av det, törs fan säga att jag skall göra, försöka duger.
Det är ikväll det händer!
Luciavakan alltså och där hoppas jag att alla ni som har barn som är ute får besök av er. Inte som poliser utan som engagerade vuxna som kan titta till barnen och se att dom har det bra. Luciavakan är en svår helg för många ungdomar vad gäller festande och fylla. För många blir det 1:a gången dom dricker och konsekvenserna kan många gånger bli katastrofala. Det används levande ljus, är kallt ute och alkoholen kan flöda.
Kika till din ungdom, visa att du bryr dig om utan att lägga dig i (jag vet, det är en svårt nöt att förena det tu men viktig) Ta ansvar som vuxen och bry dig aktivt och inte bara i tjusiga ord.
Förr om åren nattvandrade KA och jag ute med Farsor och Morsor på Stan och det gav så mycket och främst insikten om hur oerhört resursrika våra ungdomar är. Visst visste jag mycket själv men jag fick ändå massor med mig därifrån.
En sväng till Jakobsberg
är tänkt och KA är just nu och fixar med vinterdäcken så slipper halka iväg. Samtidigt måste vårt provisorium vad gäller avgasröret fixas lite till med för det har halkat ner lite. På måndag är verkstad, 07:30.
En annan sak på måndag är sista lektionen i skolan med ett sista prov också. För den delen klarade både KA och jag VG gränsen och gränsen mot MVG var hårfin men bidde inte även om det var ett + tecken så hjälper inte det. Slutligen KA´s lite större grej är hans gradering som ändrades till måndag. Klockan 18 är det dags att fixa det gula bältet och jag skall vara med och fota (hoppas dom går att titta på sedan).
See ya later!

Just hemkommen efter en intensiv dag

Slutföra en del telemarketing samtal, hinna få iväg kundernas julklappar, tjafsa med fröken, glömma äta, hinna hem hämta sköldisar, burar, iväg ochh ämta den blåa faran, till zoobutiken, avleverera 2 gökar och 3 sköldpaddor, komma ihåg att köpa kaffe, fisk till Martin och så te. Vi är här nu och har fått i oss lite skinka, kaffe och en cigg. Nu skall här plockas, packas och röjas rent allmänt. Avfärd i mogonbitti och vi börjar med att avleverera julklapparna och sedan är siktet inställt på Norrköping. Den resterande reseruten finns att läsa längre bak.

Det viktigaste av allt idag är ändock detta
Min och Kallemannens 11 årsdag. Det är 11 år sedan vi blev tillsammans efter en dryg månad som nattvandrande föräldrar med Farsor och Morsor på Stan. Grattis min älskade make och en stor puss till dig och särskilt tack för att du står ut med mig;)

Detta är allt för nu, på återhörande
till later. Jag hoppas hinna en del datasaker till men jag vet inte, om inte annat så skriver jag hejdå i morgonbitti.

Oj, oj vad man planerar men…

inte sjutton blir det som man tänkt sig riktigt. Gårdagen skulle bli si och så och – blev det inte. Kom nämligen på att momsrapporten skulle vara inne idag. Fattar inte att det är samma förbenade glömska som drabbar mig varje månad. Jag vet att rapporten skall vara inne vid nästan exakt samma datum varje månad och ändå blir det alltid i sista sekunden. Den blev iaf klar < vi kom iväg men vi orkade inte åka till stan utan vi valde Kista Centrum, vilken flopp.

Kista Towers/nya centrumet är verkligen överreklamerad även om det är tjusigt. Visst finns det många olika restauranger men, rättare sagt och? Vi gick genom hela alltet men fann ingenting särskilt i våra ögon. KA hittade iaf nytt batteripack till hans bärbara Doro, jobbets. Vi valde att äta i röran för vi var hungriga och maten jag fick var god, grillad regnbågsforell, men KA´s kebab var usel. Det var trots allt skönt att bara knata omkring, klappar såg vi inte röken av egentligen men det kan ha berott på att dagen var bra sen redan och vi, som vanligt, var trötta. (undrar när jag inte skall känna mig trött) Det var iaf roligt att göra något helt annat så där var det en stor vinst.

Vi valde att ha sovmorgon idag också
även om den inte blev lika lång. Redan i bilen på väg blev jag urförbannad. Post från vår bank där det helt plötsligt skall kosta att tex få in pengar på vårt bankgiro. Allt skall kosta extra förutom att företaget får betala en årsavgift för att ha ett bankkonto. Jag ringde banken när vi kom till jobbet och ifrågasatte hur dom kan göra på det här viset men fick till svar att allt kostar och det är förknippat med risktagande. Jag bara och?! Vi betalar en årsavgift och att bara ha betalningsmöjligheter är inte förenat med några som helst risker alltså kostar inte vi ett dugg. Jag lade också till att betalar man med bankkontot så dras pengarna samma dag men betalningsmottagaren får inga pengar förrän dagen efter. Betalar man med postgirot får betalningsmottagaren pengarna samma dag som dessa dras från kontot och det kostar gratis.

Även på Postgirot betalar vi en årsavgift på ungefär samma summa. Hur fasen kan banken ta betalt för att det sätts in pengar på kontot och när det betalas från kontot. Det slår kanske inte hårt mot stora företag som har helt andra betalningsupplägg men mot småföretagare slår det hårt. Just nu funderar vi på vad vi egentligen skall göra, vi får se men vi kommer definitivt att styra alla inbetalningar til postgirot hädanefter. Dagen slutade bättre iaf. Telemarketingen som vi hade möte om för ca 2 veckor sedan drar igång i morgon och en till ny kund har vi fått.

Det går ”sjukor” både här och där
och vi aktar oss noga från bacillerna. Fröken bor mitt emot och kompisens mamma (frökens hyresvärd) har fått kräksjuka, magsjuka eller vad det nu är. Herrskapet vi skall besöka i julveckan är sjuka nu. Jag vägrar bli sjuk och det går inte heller. Vi har inget motstånd alls just nu och det är ju det vi tänker bygga upp i lugn och ro under julveckan. Kom inte hit bacillerna!

Luciavaka, fylla och lite till
är väl kvällens normala mantra för många ungdomar. Minns min egen luciavaka och all fylla, jag var visserligen nyktrast av vårat gäng men ändå. I min och KA´s påbörjade relation nattvandrade vi många helger och alltid stroa ungdomshelger. En våldtäkt och en drunkning är dom allvarligaste sakerna om man inte räknar med grov misshandel och spritförgiftning som vi ingripit i. Farsor och Morsor på stan med röda respektive gröna jackor, det var roligt att gå och vi hade alla samma syfte, att stödja, dämpa och finnas till hands. En annan var helt rudis på droger och fick lära mig lukta på både det ena och det andra för att ha en aning om vad som kunde tänkas finnas lite här och där. Vi vuxna hade faktiskt roligt också. Jag och en kille, Affe, racade runt med ett barnvagnsunderede till ungdomarnas förtjusning. Några vuxna skämdes nog men vi hade roligt. Viktigt tycker jag att visa ungdomar att man kan vara galen och ha skoj spik nykter också och det hade vi ju 🙂

Tänk på att vara lite extra uppmärksam mot din omgivning, i närområdet där du bor, när du är ute och promenerar, lyssna extra noga. Det sker mycket bakom både fasader, dörrar och gardiner som ingen av oss kan förstå eller ens tro sker. Jag pratar om misshandel, våld i olika former osv som sker mer ofta under vissa särskilda kvällar och helger som tex Lucia faktiskt är. Gör din omgivning en tjänst och agera när du hör något som kan likna misshandel, hellre ett extra samtal i onödan än ett för lite. Låtsas inte INTE höra, det berör dig ändå vare sig du vill eller ej. Törs du inte vara den du är så ring anonymt. Bry dig om, det kostar egentligen så väldigt lite.

Nedresan är nu spikad så långt det är möjligt
Det blir den 20:e och på vägen dumpar vi en viss blå cykel hemma hos Tiina, ett litet stopp vid Söderköping och så ner till Göteborg. På lördag skall vi våldgästa Arto, julafton och annandagen är vi med mamma och familjen och sedan bär det av ner till Halland, och i bästa fall, en liten miniträff med några Succéare. Hemresan en natt i Göteborg och sedan hemma igen. ”Barnpassningen” (gökarna och sköldisarna) har vi löst hos Andreas, nu återstår enbart våra kära fyrbenta pälsbollar som vi till viss del har löst iaf.

Slut för minst en hel vecka 😉
med tanke på alla ord jag skrivit under en kväll. Natti!