-
Kärlek och respekt eller att vara ett toffeldjur är frågan.
Bengt skrev om en omprioritering han gjorde i valet mellan Nätrot och att det var hans frus födelsedag. När jag var yngre var aldrig dom snällare killarna populära som pojkvänner eller framtida kap utan dom snälla och mjuka killarna var bästa kompisar och inte som eventuella partners. Så tänkte jag inte då men med facit i hand var det definitivt så och så var med dom allra flesta tjejerna jag umgicks med då. Till dom snälla killarna gick man när det var viktiga saker att diskutera (som att begripa ens egen pojkvän), göra kompissaker med eller bara ha skoj tillsammans med. Dom snällare killarna visste man precis var man hade…
-
Engagemang – förändrar det något?
Jag menar att engagemang förändrar men frågan är snarare om det förändrar något i längden. En annan viktig aspekt är hur engagemanget ser ut, stannade det vid symbolen eller?. Det har skrivits en hel del om Bobby och säkerhetsnålstanken och rosorna. Det har skrivits att det inte gör varken till eller från utan bara dämpar samvetet en stund och liknande åt det hållet. Är det så att du tar till dig en ide/tanke, som tex jag gjorde om säkerhetsnålarna, och sedan bara låter det vara vid just det att skriva lite och lägga in bilden och inte mer så var det och är betydelselöst och hade ingen annan mening än…
-
Bobby – obegripligheter
Jag har läst, tänkt och kan för mitt liv inte acceptera ens tanken på vad som har skett med Bobby och många andra liknande Bobby. Jag har svårt att ta till mig den totala avsaknaden av vad som verkar vara känslor när mamman berättar vad som hänt, det är precis som att hon berättar utifrån sig själv på något vis, som om hon vore avstängd. Jag har läst böckerna om Dave Peltzer som Dave skrivit själv, Bobby kommer aldrig att kunna skriva något själv för han finns inte längre i livet. Människor är vidriga och vi är människor, vi måste reagera mer, bry oss om mer och faktiskt, hemska tanke,…
-
En våldsam helg blev Valborg
Jag tänkte mycket på förr när KA och jag var Farsor och Morsor på Stan (det var så vi träffades) och vi nattvandrade under helgerna hela året men särskilt mycket under lite större helger och oftast var det tråkigt nog bra fest väder som resulterade i mer fylla och mer bråk och fler hamnade på Maria Ungdom. En typisk sådan helg var just Valborg. Målet var att dämpa, att vara vuxen men samtidigt stötta inte fördöma. Det var roligt även om det var tungt en del gånger för det var en hel del trasiga barn som inte hade något särskilt engagemang hemifrån. En del barn sökte sig till oss vuxna…
-
Tvprogram.
Trodde käre mor skulle vara med på UR i Ettan 16:55 med det konstprojekt hon är med i men antagligen hade jag senilus dementus när vi pratade sist eller så har jag verkligen blandat ihop äpplen och päron. Det var ett program om smärta, det första i en serie program om smärta. Jag trodde att mammas kompisgrupp från Värkstaden skulle visa sina målningar, dvs visa vad man kan trots smärta. Det kommer antagligen i något av dom andra programmen men jag lär väl fråga ordentligt. Mamma är duktig på att skapa och då speciellt att måla och det började efter skilsmässan när hon vågade sig på att se sina drömmar…
-
Flathet och ignorans!
Artikeln i helgen om flickorna som först utsattes för ofredande som sedan mot den ena övergick i ren våldtäkt i en tunnelbanevagn med andra människor som såg det hela utan att ingripa. Hur i helvete är dessa människor som satt och såg på funtade? Finns det inga poletter däruppe som liknar vanligt vett? Förbannad är milt beskrivet vad jag kände när jag läste den ena efter den andra av artiklar om hur det hela kunde ske för öppen ridå. Det var inte ens så sent på kvällen. Turligt nog rusade den andra av 15 åringarna och fick fatt på tågföraren som reagerade och tillkallade Polis. Allt finns på bevakningsfilm så…
