Allting känns avslaget och inte nytt, glädjen över möjligheterna finns inte att uppbringa i mig och många andra. Nu är jag inte ensam om att känna som jag gör trots att jag inte personligen är drabbad (så långt jag vet) av den totala katastrofen som skett. Globalt sett kan väl, under mitt liv, inget år bli värre än avslutet på 2004 om man betänker naturens totala makt över oss och dess totala skoningslöshet. När det gäller människans egen maktfullkomlighet vet vi aldrig vad som kan inträffa i dag eller i morgon. Det finns guldglimtar i denna totala kaos av volontärer (både inhemska och turister) som gör allt i deras makt,…

Jag klarar just nu inte mer för det som är är inte men det är ändå. Det går inte att ta in mer just nu och tv´n är av och skall så förbli. Än så länge vet jag inte att någon jag känner har drabbats och måtte det så förbli men sannolikheten är liten, kanske. Jag är så trasig och känner så starkt att jag vill göra något mer än sitta här och bara känna. Något praktiskt men vad kan jag göra? Vet någon något så skriv för jag vill göra något praktiskt och göra nytta. Jag känner mig så onyttig och faktiskt också ynklig där jag sitter i trygga…

Jag har svårt att koncentrera mig på något särskilt mer än nyhetsflödet från Sydostasien och alla döda, skakade och försvunna. Visst tänker jag, som många med mig, på turistställena men jag tänker främst på länder och orter där inga resurser finns, i dom fattigare länderna i regionen. Jag tänker att vilken tur att Bjarne (min lillebror) kommit hem, en väns lillebror befinner sig där nu och är okej just nu iaf men alla andra som ingen vet något om. Alla som ingen har kunnat ropa ut som saknade och alla som bara är borta. Jag skall vara glad att jag har tak över huvudet, att vi är friska och att…