ett nytt ställningstagande, en ny början på resten av livet. Tänk vilka möjligheter vi har egentligen, varje dag är en ny start på det livet har att erbjuda.
Liten paradox där, min dag började inte bra. Jag har haft mardrömmar om sms, jakt osv. Dagen började alltså inte alls bra trots att den hade alla möjligheter att börja bra. Jag har tänkt en del på detta med det kaotiska som skedde och mail och sms. Hur spefulla är människor egentligen. Tessan, som bara är 21, ansåg att människor som inte har vissa saker blir elaka mot andra som har (det har jag vetat länge) och antog eftersom bara vissa människor är mottagliga för andra människors elakheter så drabbas då de. Ja, det är ju roligt att veta att detta skall vara så eftersom jag i min enfald trodde att när man uppnått en viss ålder så borde man veta bättre än så.
Nu borde jag antagligen återgå till arbetet men jag ville rensa huvudet först. Nu är det rensat för stunden iaf, få se vad som mer händer under dagen…
Vi fick ut våra jobb och kunderna blev nöjda, i morgon blir det mer intensivt, som tur är kommer en väns son och skall jobba.
Lunch fick vi i oss idag också, det blev pasta till mig och en dubbel calzone till Karl-Axel, gökarna såg givetvis direkt vad det var som åts. Henning älskar pizza och Mannfred har lärt sig se det som går att äta. Resultatet av det blev att Mannfred satt på Karl-Axels dataskärm och åt och Henning han satt och gnydde på kontorsväggen. Sickna gökar vi har…
Eftermiddagen rullade på som vanligt tills ett samtal kommer från en tjej som har fått nog av skitit beteende. Hon var arg och arg, ja rent ut sagt fly förbannad. Resultatet av det blev iaf positivt för några och mindre positivt för andra men de får väl skylla sig själva för det de gjort är absurt.
Intensiv kväll med andra ord och trots allt så slutade dagen bra för mig åtminstone. Det är skönt när man vet att det finns vänner i vissa lägen.
Sent blev det trots allt och hem kom vi efter 22:00
Författare: Carina
Visserligen är det alla hjärtans dag
och man skall väl vara full av kärlek till sina medmänniskor men om man redan är det till de som räknas så skall man väl inte helt plötsligt börja ge ömhetsbetygelser till kreti och pleti som man annars inte bryr sig om. Jag tycker att man kan visa omsorg alltid och då kan det vara värt att få en ros, bok, middag eller annat trevligt en dag som denna annars kan det faktiskt vara. Skall inte hjärtesaker vara ärliga och uppriktiga?! Då borde de definitivt vara där annars också…
Dagen börjar bra, jag har rensat blommorna och faktiskt lyckats med bravaden att vattna de också. Karl-Axel är mindre ”virrig” idag och det betyder att hans trötthet är på väg att vända vilket känns otroligt skönt. Jag gillar min man enormt mycket och vill att han skall vara pigg och känna att han har det bra. Som vanligt så sköter Karl-Axel om djuren på mornarna (det är hans sätt att vakna på mornarna), jag bäddar, viker tvätten och hänger den nytvättade tvätten och sedan sätter vi oss tillsammans med en kopp kaffe och bara är en stund. Det är en ganska skön stund tillsammans och viktig för oss.
Tessan har ställt klockan och berättar att hon pratat med en person som varit lite delaktig i mitt kaotiska tillstånd tidigare och den person visste tydligen inte att saker blivit som de blivit. Vad säger man om det? Jag vet inte och för den delen så skiter jag och Karl-Axel i det men Tessans samtal får konsekvenser. De ringer här på jobbet, en upprörd person som inte lyssnar på min rara man men bara pratar på högt och fort om något som sagts eller inte sagts, Karl-Axel försöker prata men det går inte och då säger han som så att jag lägger luren åt sidan så kan jag vänta tills du slutar prata så att du kan höra vad jag säger, då tycker personen att hon lika gärna kan lägga på och det håller min man med om och luren läggs på. Jag förstår inte varför den personen inte pratar med hennes nära och kära vän som jag fått itutat mig tidigare och där jag definitivt skulle avhålla mig från att maila enligt hon som ringde hit nu på morgonen. En sak jag inte förstår där är, varför i h-e ringer hon hit, detta är ett företag. Hon har inget med oss att göra och kommer heller aldrig att ha det, varken nu eller i framtiden. Hon är en av de som jag trodde var min vän men som visade sig att det var hon inte. Vi vill inte ha samtal från henne eller någon som varit delaktig i det som faktiskt skedde. Strunt i det, det bara bekräftar mitt beslut från igår.
Nu sitter vi och äter lunch, Kebabtallrik, och jag bör väl sluta skriva innan maten blir kall. Innan jag slutar vill jag skriva en sak, jag får knappt mail längre och på sätt och vis är det en lättnad, mitt arbete är lättare att sköta då och vi bör kunna komma hem tidigare och det generar i sin tur mer kvalitativ hemvaro.
Dagens produktion gick sådär, vi har tydligen fått likadana bilagor till de båda huvudkonkurrenterna. Märkligt kan det bli.
En annan sak angående samtalet till jobbet i morse där personen inte lyssnade på min man och slutligen la på, nu har den personen börjat skicka sms till min mobil med anklagelser och påståenden att jag inte skall kontakta henne osv. Jag har ju inte kontaktat människan så jag tror det har snurrat runt uppe i hjärnkontoret en aning. Totalt har hon skickat 3 sms med dumheter. Hon tror tydligen att Tessan är både korkad och ignorant samt att Tessan inte kan bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. Det är tragiskt när vuxna människor inte tänker efter vad de faktiskt gjort. Karl-Axel säger att hon antagligen är skadad av händelser i hennes liv och inte kan förstå annat än när hon själv är utsatt. Kan det vara så måntro?! Man vet aldrig. Hoppas hon slutar med sitt sms:ande annars blir det nog så illa att hon polisanmäls för trackasserier är inte roliga. Nu tänker Tessan ringa henne så får vi se om personen i fråga slutar att sms:a mig för jag har aldrig bett personen göra det, det jag bett personen göra är att aldrig kontakta mig mer, vilket hon inte alls respekterar. Jag har inte heller kontaktat henne trots det skriver hon inte vill ha kontakt med mig, hm… märkliga äro tankegångarna hos vissa!
Nu tänker vi faktiskt åka hem, aningen sent och det kan man tacka dessa sms för…Skall bli intressant att se vad torsdagen har för överraskningar i beredskap för oss alla. Klockan är 21:30
Äntligen börjar etiketterna
ta slut, vi har bara 35´ kvar och då blir klara idag så redan nu längtar jag till kvällen, att få komma hem tidigare än på evigheter känns underbart. Karl-Axel är trött och aningen slut (med vissa saker som en konsekvens av tröttheten) så han har fått ett nytt smeknamn av mig, ”Senilo” givetvis med glimten i ögat. Han har lyckats förlägga hans bilnycklar och hans ena pipa. Han skyller ju givetvis på Henning men jag hävdar bestämt att det är herrn själv som lyckats.
Tessan är här och jobbar och undan går det (måste faktiskt ge henne en eloge för hon har verkligen slitit), nya killen likaså. Han heter Mika, 20 år och kommer ursprungligen från Polen, har bott här i Sverige i 3 år och pratar jättebra svenska. Det är roligt när man kan ge ungdomar en möjlighet och framförallt en insikt i att arbeta och vi är ganska medvetna om kulturskillnader så det bör gå bra (hoppas vi iaf)
Vi har även idag ätit lunch (min var inte god så den åts bara till hälften). Idag har jag kommit till ett lugn som är bra men knappast för att jag önskat den utveckling som vissa saker ledde till utan mer för att insikten om mig själv vuxit fram. Det är skönt för mig, min gode man och mitt arbete, jag kan åter vara konstruktiv och tänka rationellt utan att tro en massa. Jag har också aktivt valt att dra mig undan för att inte tränga mig på och misstolkas. Det är en rätt så bra sak att göra för då kan de som vill kontakta mig och inte bli kontaktad av mig om de inte vill.
Gökarna då, vad har de lyckats med idag, inget mer anmärkningsvärt än igår, visslat och kuttrat och gett oss en hel del rofyllda stunder av skratt. Mannfred låter som en hel tropisk djungel och Henning, ja hans röstresurser kunde man önskat mycket om faktiskt. En sak som några vet men som kan vara lite rolig iaf, förra veckan tuggade Henning sönder vissa valda delar av knapparna på vår ena telefon. Dvs. siffrorna 3, 6 och 9 så ni som inte får samtal från oss och har dessa siffror i ert nummer vet nu varför. Ingen fara på taket, vi fick givetvis införskaffa en ny telefon eftersom Tessan bara måste kunna ringa. Själva är vi hemma så lite så vi behöver inte ringa några samtal utan bara sova.
En annan sak som jag inte skrivit om är att vi numera har en ny familjemedlem, en sönderfrusen och sårig liten kattfröken. En helt underbar liten krabat som vi inte skall behålla trots att hon till viss del redan adopterat vårt hem med alla dess invånare. Hon är liten, späd och mager. En bekant ringde angående denna kisse och en likadan som suttit utanför deras hem och skrikit i värsta kylan som var förra veckan, givetvis tar vi emot kissfröken annars fryser hon ihjäl. Jag undrar lite då och då vad som hände med den andra kissen som var försvunnen när de kom med lilla fröken här. Hoppas någon vänligt sinnad människa tog hand om den annars frös den kanske ihjäl och det vill jag inte veta. Skulle den dyka upp så kommer bekanten genast med den och då får vi lotsa dessa rara djur till ett annat hem där de tar hand om de små liven på ett bra sätt. Frågan är om Tessan kommer att släppa lilla kattfröken som är hemma hos oss nu. Tessan hävdar att ”Bissy” (Tessan har börjat kalla henne för det) har adopterat henne som ”mamma”!
Hemåt bär det av och klockan blev mer än vi tänkt, vi satt bara och tittade på varandra och var allmänt trötta och klockan blev faktiskt över 21:00.
I dag är det bara jobb
som räknas. Vi har ett antal Harlequinetiketter att färdigställa och dygnet har som sagt bara 24 timmar varav några bör gå åt till sömn. Karl-Axel och jag har jobbat på, Tessan har varit här och assisterat, man blir glad för varje gång. Lunch har vi ätit så det känns relativt bra med det mesta.
Fick ett samtal från Jobbstudion om en ung kille som är duktig och gärna vill arbeta, ja tack (nu är det mycket jobb!) säger man då med alla förbehåll vi alltid har. Vi vill se hur personen i fråga sköter sig och om personen är arbetsvillig. Under årens lopp har vi haft fastanställda och timanställda och det är inte enkelt att vara arbetsgivare idag. Man måste kunna lita på den anställde och framförallt veta att personen i fråga verkligen sköter sitt arbete. Vi har haft tur med en del men mer otur med de flesta. I dag har vi inga fastanställda pga vissa omständigheter som inflödet med jobb, det är ”fläckvis halka” eller ”ketchupsyndromet” och kan alltså bara ha timanställd personal, många behövs det ibland och ingen ibland.
Idag har jag gått omkring och varit arg, väldigt arg och känt mig lurad, bedragen och bortkastad. Jag har upptäckte en sak iaf, mailinglistor är skit. Man kan misstolkas och skitas ner på av sk. vänner för att sedan mobbas. Det som är viktigt är detta, alla har rätten till sina känslor även jag. Ilskan över ställningstaganden har snurrat runt, runt och runt. Det kan kallas konstruktiv ilska men jag tycker trots allt att det är trist. Det kostade väldigt mycket energi förra och förrförra veckan så jag var inte alls delaktig i produktivt arbete. En sak som jag insett är att tolkningar av ord är helt valfritt och kan vändas på av den som har lust och då också användas mot en trots att mottagaren av ordet/n egentligen visste bättre.
Detta gör att jag undrar ”vad är vänskap?” För mig är vänskap vissa grundläggande saker, ärlighet, lojalitet, solidaritet, förståelse, hänsynstagande osv. Dessa saker skall givetvis fungera åt alla håll, inte bara från den ena och visst kan man fundera på vad jag lägger för värden i dessa ord. Värdena är antagligen lika för alla i grunden iaf, tänk så här – hur vill jag att andra skall vara mot mig.
Våra berömda gökar då, vad har de ställt till med idag!? Inte något anmärkningsvärt bara varit rena rama terroristerna som vanligt, dvs. fulla av bus och förstörelse. Vi har lagt ut sopar och skurmoppar vid vissa saker för att Henning skall låta bli så det ser ut som vi städar för jämnan här:-)
Henning måste ha fått fnatt, han friar med Mannfred (tänk om det är en tjej) och beter sig som en struttig vad som helst. Mannfred han har också fått spatt och snor alla guldetiketter han hinner sno från materialet som vi har etiketterat. Det blänker och lockar och han är, ja vad är han…snabb måste man säga iaf. Henning likaså, tejpen försvinner snabbar än man hinner blinka. En vän till mig har 2 småbarn, de ställer till en hel del på otroligt kort tid. Våra rara gökar är att jämföra med dessa barn. Foton på deras förödelse bifogar jag (allt enligt tillstånd från mamman), det ser visserligen ut som det varit rena fylleslaget men jag lovar att det endast är två små barn som åstadkommit detta på väldigt kort tid (under mammans tvättupphängning), här kan du se själv.
