När inget är kvar och insikten slår ner som när en gigantisk mortel  som krossar ett pepparkorn och det sköra skalet som knappt hunnit växa till sig bara spricker då är det slut för inget finns ju kvar. Det där som knappt hade börjat byggas upp innan det trycktes ner och bort för att sedan aldrig få en möjlighet till pansarskal utan till slut bara sprack. När insikten av att drömmarna är inget annat än drömmar och det som en gång byggdes grunden till aldrig var menat skulle bli. Med facit i handen och alla skeenden och ageranden under den lilla återuppbyggnadstiden ser man att det endast var en skimär, ett ingenting…

Maria och Emmie kom förbi en sväng och det var riktigt roligt att se dom båda. Emmie har verkligen blivit en fena på att hjula. Jag tänker på sommaren 2014 när jag fick henne att våga stå på händer mot en vägg och nu går hon nästan i splitt. Fick en fin krya-på-mig-bukett rosor som jag blev jätteglad över, mina färger är det också. Tusen tack och för att ni kom. Annars gjorde vi inte mycket. vi åt en tidig middag, vilade och tog det lugnt. KA ringde upp småfröknarna så vi pratade med Moa och Julia och det gick väl sådär,  mitt i Robin Hood var ju inte så…