Måste komma i mc-brallorna #blogg100 #bloggswe

annars blir det svårt att både köra och åka hoj.  Just nu kan vi inte ta ut hojarna eftersom dom är på verkstad för service men till helgen måste vi ha dom hemma, vore underbart om jag fick på mig brallorna då.

Jag har plockat fram körskoleböckerna så att jag får fingrarna ur och aktivt börjar läsa böckerna så att jag kan göra det där eviga teoriprovet. Jodå, jag har körkort för bil och det är bara att inse att det var några år sedan jag gjorde teorin. Många saker sitter i både kunskap och erfarenhet men många nya saker har det tillkommit plus att hojdelen är ju helt ny.

Iaf så för att komma i mc-brallorna igen måste mina midjemått förbättras ordentligt. Det är så oavsett varför dom ändrats så KA och jag tränar som fn, ja för oss är det som fn och så har vi börjat gå i rätt bra tempo och gör nästan 6 km på 1,12 timmar.

Kanske hjälper jag tarmarna på kuppen, dom kanske chockas igång, som läget är nu kan allt hända 🙂 Jo bilden jag föreställer mig är som bilden nedan men utan min gula väst.

Lilla bilden visar på uppställningen till föra årets avrostning där jag också oturligt nog bröt mitt knä 🙁 Vi skall göra avrostningen igen men denna gång utan att bryta något alls eller andra skador.

Inlägg 27  av 100 #blogg100

Skuggigt är kul #blogg100 #bloggswe

Det blev en skön runda på ca 1 timme och bra gick det, vi är nöjda med både väder och fart.

KA hittade fjärilar han försökte fota men till slut så fick han till och jag blev nöjd med mitt fotande av våra skuggor.

Så hittade vi den perfekta julgranen, lite liten men riktigt fin är den. Nu är det en bra bit kvar till jul men man kan aldrig vara i ute i för god tid.

Inlägg 26 av 100#blogg100

Snart är hela rummet klart #blogg100

Allt är ju relativt och snart också 🙂

Nästan hela rummet har nu tapet och ett fönster målat. Limmet tog slut och arbetsdagar gör ju att det inte finns så mycket tid till allt. Fick ju lite assistans av Julia i söndags också.

När jag målade ena fönstret i går så hade jag ofrivillig assistans, dvs Kurt och Mannfred ville gärna vara med men det gick inte så bra för den ena ville tugga på penseln och färgburken och den andra ville gärna ta en tugga av väggen när jag lutade mig fram för att måla så jag gjorde bara ett fönster som behöver en omgång till såg jag i dag. Det blir det också men utan gökarna Jonsson.

Vi jobbar på och KA gör mycket dagtid men styrelsemöten och eget arbete tar sitt och jag vill inte att han stressar ihjäl sig precis. Jag vill leva många fler år tillsammans med min livskamrat.

Vad gäller hälsan så är det bra att min astma går åt rätt håll trots att jag är en sådan däringa usel rökare 🙁 Var på kontroll i dag och min läkare var nöjd med både blås och annat men det kan bli bättre och ja, sluta röka är ju bra och det kommer när livet fungerar till fullo trots allt.

KA ville så gärna hämta mig med motorcykeln så det bidde att åka hoj hem, lite kallt var det (ställ, hjälm och skor hade redan lämnats på jobbet). Han är jättenöjd med sin spätta säger han och att jag sitter lätt som en fjäder och det är ju kul.

Den utvalda bilden är på sötaste Ellen, brorsans lilla 6-åring. Hennes min är som jag känner mig ungefär 😉 Ellen skall det bli skoj att träffa snart igen och kanske baka lite som i julas. Ellen åt visserligen en hel del av degen men vi hade jätteroligt.

#blogg100 inlägg 67 av 100

Maskanpassning, flåset och träning #blogg 100

Några veckar har gått med CPAP´en och det går åtminstone framåt. Jag upplever inte att jag alls är piggare men det börjar kännas i kroppen att det har blivit bättre.

Däremot ser jag ff ut som en liten michellingubbe och det tar väl några dagar till efter min stora dos med kortison jag fick äta i 5 dagar. Lungorna pep tydligen för mycket enligt astma- och allergiläkaren.

Det blev ett stort litet missöde under 5-dagars kuren också, det blev fel tabletter en av dagarna och jag reagerade kraftigt och likt när jag åt simvastatin som förstörde senare halvan av 2012 fram tom våren 2013. Tack och lov gick det bra, det kunde ha gått betydligt mycket värre för hjärtat rusade och hela kroppen kändes som kokt och värken jag fick då har släppt och det känns riktigt bra i kroppen.

Jo, träningen har vi återupptagit igen och det känns bra. Mina reaktioner på kortisondosen förra veckan (inte felmedicineringen) gjorde att det gick inte att träna, mådde som en trasig maskin och skakade en hel del.

Veckan före det var vi sjuka både KA och jag så ingen träning på över 2 veckor kändes i musklerna. Det är kul att åka iväg dit och köra maskiner och gå i ca 1½ timme. På det igen så snart vi åter är hemma från Göteborg.

#blogg100 inlägg 5 av 100

Taskig timing

går det att kalla många saker men att så snart en förbättring skett kommer bacillen från annan planet och slår ut KA mer eller mindre i 3 veckor och nu också mig.

KA har under dessa veckor blivit bättre och så pang tillbaka och det som var bättre höll inte ens en hel dag. Vi får se hur det går i morgon eftersom han har gett sig den på att han skall klara av att jobba. Han ser helt slut ut och just nu sover.

Att bacillen är mindre trivsam (baciller är väl aldrig trivsamma men somliga kan ju försvinna fort) är att det börjar med sporadiska nysningar och allmänt risighetskänsla till att sakta men säkert öka på med feber, huvudvärk, rivjärn i halsen, hosta och hela allmäntillståndet ur slag. Jag sov till över 10 i dag och har sovit på dagen både fredag och lördag i flera timmar.

En dag kvar bara så kan jag kanske bli fortare frisk. Det finns en hel del som måste göras klart i veckan så det hade varit bra utan ovälkomna gästbaciller.

I morgon skall KA iväg och få sitt socker kollat, om det blir ordentligt eller ej återstår att se.

Mina värsta biverkningar från simvastatinet är i stort sett borta men mycket är ff kvar och det slår hårt mellan varven.

Både KA och jag hoppas kunna återgå till ordentlig träning igen, en gång gick det innan dessa ovälkomna baciller slog ner som en bomb 🙂

Vilken resa, suck :(

Hela kroppen höll på att braka ihop och jag har inte förstått ett dugg.

Så slog det mig att en sak varit annorlunda, bortsett från andra saker, kolesterol medicinen, Simvastatin. Livsfarligt för mig fast jag inte äter några andra mediciner och därför inte kan påverka Simvastatin. Jag har fått många av dom sällsynta biverkningarna. Läkaren som hjälpte mig sa att jag inte ens behövde äta sänkande medicin.

Hela min kropp har gjort ont, törst, skakningar, svullet i mun/hals, hjärtklappning, hjärtsmärtor, brännande i varenda del av kroppen, sömnstörningar, stickningar i ansikte och bröst och många andra kroppsliga stressliknande symptom. Kroppen verkade slåss mot sig själv. På lördagkväll svällde jag upp och såg ut som en fotboll.

Värken tar ca 3 dagar till innan den förhoppningsvis är borta (i bästa fall, det kan dröja mycket längre än så om allt ens försvinner) men redan nu far inte hjärta, puls mm runt som kulsprutor med sus och tjut i hela huvudet bara ganska mycket ändå men lindrigt om jag jämför.

Blundar jag så rycker och snurrar inte ögonen hela tiden. Jag har inte skakningar precis hela tiden, det brännande har minskat en aning och kokningskänslan likaså. Jag trodde jag höll på att bli tokig eller bryta ihop och vågade knappt tro att jag mådde så här på riktigt för det kunde inte vara sant och började känna mig redo för annan plats.

Fan vad arg och lättad jag är och glad för jag var så rädd och förstod ingenting. Ett varningens finger för Simvastatin och andra preparat med statin i. Läs en annan erfarenhet från Newsmill