Tänker ofta på hur modig du var att som 19-åring och helt oerfaren av världen utanför gruvsamhället Kiruna och med en liten nyfödd faktiskt packa och flytta från allt du kände till något helt obekant, Buchanan (Basa County) i Liberia. Du kunde inte ens språket, dvs engelskan, som i dag de flesta människor kan.
Mormor måste ha varit väldigt orolig för hur det skulle gå och hur det skulle bli för dig. Du var inte rädd för fan själv om sanningen skall fram för även om det okända säkert skrämde dig så tog du an utmaningen med hull och hår och det du inte kunde det tog du reda på även om det ibland tog dig med överraskning.
Du kunde inte språket men använde ditt kroppsspråk med händer o fötter, leenden och en självklarhet få hade eller har och blev den trygghet och stabilitet som behövdes under vår uppväxt. I början var det bara jag men sedan kom det ett par små till, Ylva och Bjarne föddes på en sjukhusbrits i Buchanan då 1:a december 1964 och du var bara 21 år gammal. 
Vi bodde på några olika ställen i Buchanan både i pelarhus och enplanshus. När vi bodde närmast golfbanan var också där vi blev med ett älskat rådjur som blev ”min” älskade Bambi som tyvärr inte överlevde men fick mig att aldrig frivilligt äta rådjur, varken då eller sedan.
Cheeta kom in i familjen ungefär när jag var 3, Ylva och Bjarne 1. En till liten ”bebis” att ta hand om och rädd var både hon och du men det blev ju bra ändå för både Cheeta och dig men kanske mest för mig eftersom hon blev ”min” bebis. Hon älskade kaviarsmörgås och nyponsoppa och åt också upp blomknoppar.
-
- Cheeta och Herman, bästa vänner och Cheeta blev kvar med uncle Ed och hans familj när vi flyttade till Ghana
-
- Jag med Cheeta
-
- Mamma med Cheeta och Herman i Liberia
-
- Cheeta badar i hon
Du var en Eva med bus i blick och inte rädd för att greja både det ena och det andra. Du älskade att hitta på skoj och överraskningar till andra.
Djur hade vi en del av och jag vet att du mamma fick nog när ödlan satt på tallriken när vi skulle äta middag. Då blev det ödlan eller du och ödlan fick respass. Du köpte också ett bältdjur en gång när den resande liberianska säljaren sålde en mungo som var känd för att fånga ormar. Det där bältdjuret var inte mycket till ormfångare och det blev ännu en historia att ha med sig.
Livet i Liberia var händelserikt och det har varit ormar, någon har smällt smällare i diken (denna någon var jag). Bjarne fick magpumpas på primitivt vis eftersom han lycklig hittade ”blåbär” som var både giftigt och starkt när vi var och hälsade på vid grisfarmen närmare Nimba. Det var vid samma tillfälle som Ylva nästan drunknade när mamma som nästan ensam vuxen tog hand om en skock barn vid bassängen och några hade inte simringar så det skulle turas om. Många gånger kom jag visst hem med hål i huvudet för jag ville så gärna fånga grodyngel och det var så halt där.
-
- Pelarhuset i Buchanan
-
- Bjarne i badmössa
-
- Ylva i badmössa och Bjarne full i skratt
-
- Vi döptes av en sjömanspräst
-
- Vi döptes av en sjämanspräst
-
- Carina, mormor och farmor
-
- Mamma på väg ut på golfbana från vårt hus
-
- Midsommarfirande i Liberia
-
- Midsommarfirande i Liberia
-
- Vår orm
-
- Jag och älskade Isaac
-
- Jul med mormor, morfor och farmor och farfar i Liberia
-
- Ylva, mormor och morfar
-
- Bästa tanterna i Liberia, tant Ulla och tant Maivor
-
- Påskkärring gick man också i Liberia
-
- Tomten han kom på flotten vid stranden i Liberia. I dag vet jag att den underbart läskiga tomten var uncle Ed som tog med sig ”min” Cheeta och Herman till USA.
1969 var det dags att packa kappsäcken och flytta till Ghana, jag var 6,5 och Ylva och Bjarne var 4,5. Vi kom till Ghana vattenvägen med båten Aureol (även från Wikipedia) och där dina barn ställde till det eller, rättare sagt, den ena tvillingen gjorde. Ylva klättrade högt upp på childrensdäck där det fanns barnsköterskor som garanterade att barnen blev väl omhändertagna och ingen skulle kunna klättra upp på räcket. Ingen hade väl räknat med Wesenlunds lilla klätterexpert á la Ylva, kvick i både ben och armar. Atlanthavet låg risigt till kan man väl säga men det gick bra även om många fick hjärtat i halsgropen.
Vi kom, trots den ”farofyllda” resan, fram till Ghana och hamnade där i Tema, först i Community 2, där jag började gå i Tema Parents Association och lite senare började Ylva och Bjarne där också och sedan till Community 4.
Första huset i Community 4 bodde vi nära det som kallades China Flats.
-
- Mamma och Bobby på tomten i 1:a huset i Community 4 och bakom syns China Flats
-
- Hus nummer 2 i Ghana men hus nr 1 i Community 4 vid China Flats. Här är vi lite finklädda så något norskt är det på G, kanske 17:mai firande.
-
- Julavslutning i skolan Tema Parents
-
- Bjarne nästan först i 17:e mai tåget i Accra
-
- Här är det några fina bunadsklädda 17:e mai firare
-
- Framme i Kjelsaas trädgård där det var läge för poolparty och vi försökte knuffa i dom vuxna
-
- Här ser man mamma i full färd med att ta tag för en match av ”tugg a war” och min batikklädda bakdel (mamma hade sytt min bikini)
-
- Älskade Bobby
-
- Aureol när familjen Vindenes reser hem till Norge från Tema Harbour
-
- Här är är mamma utklädd till Eva tillsammans med en vän som var adam. Dom satte sig och åt i en myrstack och det var inte så skönt.
-
- Här syns ena sidan av tomten och volleybollbanan
-
- Mamma och Sykvanus och bakom henne Per Lövsett och Eva (gift med Sylvanus)
-
- Sylvanus och jag dansar och min mockajeans som jag älskade.
-
- Del av framsidan av vårt sista hus i Community 4,
-
- Mamma är jätte nöjd där ena Norcem chefen firades på Mile 13
-
- Avskedmatchen i volleyboll, mamma har dragit upp byxorna
-
- Här grillas det helstekt på vår avskedfest
-
- Älskade Yaros söner
-
- John, Bobby, John-Kofi och Yaro utanför lilla palaverhouset
-
- En hödvingagåva från Larteh med hövdingastolen, hövdingastaven och en kenthekudde samt ett skin underst.
-
- Miniatyrbild av förberedelsrna innan själva ceremonin. Helge har redan blivit påklädd och Tor väntar på sin tur. Övriga är andra vise män och höga herrar från Larteh i Ghana
-
- Mamma sitter med prästinnorna (jag trodde alltid det var häxor)
-
- Kloka män i Larteh inför ceremonin. Killen längst ner är numera chefstalesman i Larteh, Ghana, riktigt häftig faktiskt
-
- Hela familjen framför ena palmen på tomten
I Ghana blev du Queen Mother i Larteh samtidigt när det var hövdingaceremoni av Nana Kwabena den 3:e (om jag inte missminner) mig samt kröningen av Tor Kjelsaas (minns inte hans titel). Chief driver för Ghacem var Nana Opare från Larteh.
I Ghana var vi med om en militärkupp och höll nästan på att bli skjutna när vi stod och väntade på en av övriga bilarna när vi skulle åka till Mile 13 och bada. Lite roligt med den militärkuppen var att John eller Yaro kom in på morgonen och sa madame, madame there is a coup (uttalas ko) outside och mamma rusar ut och konstaterar att there is no ko (kossa) outside (den historien har hon fått höra många gånger).
Eller som den gången när hon jagade efter en lastbil i timmar i hopp om att få köpa toapapper som då var äkta bristvara. Efter ett par timmars jakt blev det resultat, en hel toarulle blev det.
Så har vi den gången hon ljög när vi blev stoppade av polisen på motorvägen (Ghana hade ganska precis gått över till Right Hand Drive och man fick köra väldigt sakta) och jag tröck in tummen i låret för man ljuger inte och absolut inte till polisen. Vi klarade oss undan utan mutan men med mammas välsmorda ordval.
Ett händelserikt afrikaliv under en period av 14 år och där tar inte historien om mamma slut men det får vi ta en annan gång.
Tack älskade mamma för att du gjorde så vi bara blev lite knäppa och stort tack för ditt mod att åka till andra sidan världen som 19-åring från Kiruna.
