Det börjar märkas att det hänt något och något i det här fallet får vi väl kalla för muskler. Det känns riktigt roligt att det märks, 3 ggr i veckan gör stor skillnad.
Ganska obetydligt och intetsägande men jag är dödstrött efter några halvdåliga nätters sömn.
Bilden föreställer senaste av di smås kompisar och jag måste ju medge att den är ganska söt.
Inlägg 15 av 100 i #blogg100
Några veckar har gått med CPAP´en och det går åtminstone framåt. Jag upplever inte att jag alls är piggare men det börjar kännas i kroppen att det har blivit bättre.
Däremot ser jag ff ut som en liten michellingubbe och det tar väl några dagar till efter min stora dos med kortison jag fick äta i 5 dagar. Lungorna pep tydligen för mycket enligt astma- och allergiläkaren.
Det blev ett stort litet missöde under 5-dagars kuren också, det blev fel tabletter en av dagarna och jag reagerade kraftigt och likt när jag åt simvastatin som förstörde senare halvan av 2012 fram tom våren 2013. Tack och lov gick det bra, det kunde ha gått betydligt mycket värre för hjärtat rusade och hela kroppen kändes som kokt och värken jag fick då har släppt och det känns riktigt bra i kroppen.
Jo, träningen har vi återupptagit igen och det känns bra. Mina reaktioner på kortisondosen förra veckan (inte felmedicineringen) gjorde att det gick inte att träna, mådde som en trasig maskin och skakade en hel del.
Veckan före det var vi sjuka både KA och jag så ingen träning på över 2 veckor kändes i musklerna. Det är kul att åka iväg dit och köra maskiner och gå i ca 1½ timme. På det igen så snart vi åter är hemma från Göteborg.
#blogg100 inlägg 5 av 100
men naggande god. Falska wienerbröd gjorde och hopas lillfis gillar dom på onsdag. Dom är till henne. Hade tänkt göra anisbröd också men jag är så totalt mentalt trött så det fanns ingen kraft kvar.
Skall bli skönt nästa vecka när jag skall få prova in masken jag skall sova med i framtiden 🙁 men då kanske jag kommer att må mycket bättre och slippa vakna flera gånger per natt sjöblöt av hjärtats stresshormoner som blir pga att jag inte andas.
Tränat har vi gjort och skall träna i morgon också. Målet är 2-3 gånger i veckan. Vi går och tränar på Komethallen/Actic
Ha en bra vecka, jag skall göra mitt bästa.
Lite märkligt men det känns bra att veta att musklerna lever och skriker ut det.
Det blev ingen träning idag för KA hade konferens och sedan nattpass 1 av 2, han måste hinna sova före och träna själv är inte särskilt roligt alls. Det blir antingen i morgon eller på lördag efter att jag jobbat klart.
Nu Grey’s Anatomy.
17 av 100 #Blogg100
Efter alla turer med biverkningar, muskelsvaghet, bristande koordination, förkylning, sluthet osv så blev det äntligen av.
Vi var iväg till Forma och tränade igen. Försökte en vända 7 november mellan biverkningar och förkylning annars ingenting sedan resan till Ghana.
Tog det försiktigt och märkte att promenerandet till och från jobbet gjort en del för benen.
Vi skall iaf köra 2 dagar i veckan till att börja med. Nöjda och glada var både KA och jag av att vi äntligen kom dit. Lite onödigt att ha löpande månadskort som bara kostat.
Tror inte jag kommer att ha träningsvärk i morgon iaf.
15 av 100 #Blogg100
paus. Vet inte riktigt men vet att ingen läser, själv hänger jag inte längre på Facebook och hinner inte med Google+, känner inte för att sitta och uppdatera hela tiden för att ha en chans att hänga med. På dagtid jobbar jag och kvällarna är värdefullare än att bara sitta vid datorn.
Det är särskilt viktigt nu när KA och jag har fått tillbaka delar av det som varit förlorat under rätt många år, först av konkursen med all ångest, kaos och konsekvenser, när vi blivit färdiga med hela den soppan som tog ca 7 år kommer familjeröra med mycket konstigheter (som visserligen varit där under tiden men förstärktes iom dödsfall) och så till slut mitt klimakterie mitt i all röra med dödsfall och följande soppa och så tog hela badrumssoppan som Proline tillsammans med Kålstalund och Sköndahls Golv skapade vid. Det har alltså varit eviga och tunga nästan 9 år.
Glädjen att fixa och trixa hemma trots familjeröra, trots svåra sjukdomar och trots allt annat som ändå är där, är värdefull. All icke respons säger allt ändå och då är det dags att lägga av för visst har det funnits saker som varit värda respons bland allt annat svammel.
Det har varit en del år, 2001 till nu, och mycket roligt har hänt, många möten som lett till fortsatta möten och en del vänner både som är kvar och som försvunnit. Och nej, jag tycker inte synd om mig själv någonstans, det har varit roliga år för det mesta och många roliga diskussioner både här och där.
Eftersom min grej har varit att skriva för mig, dvs aldrig anpassat det jag skrivit till vad andra vill läsa, så kanske jag fortsätter skriva för mig bakom lås och bom eller så inte. Vi får se. Jag tycker det är roligt att skriva igen faktiskt så man vet aldrig 🙂
Ghanaresan som närmar sig med stormsteg är för mig en milstolpe, biljetterna är betalda och nu återstår bara vaccineringar osv. Nästan hela respaketet med tour och annat är klart.
Bara för info, KA´s röntgen visar ingen cancer eller andra tokigheter, hurra! Men det hade vi båda börjat tro på eftersom hans mage blivit mycket bättre och aptiten återkommit.
Jo, träningen går också framåt, vi håller våra 2/3 gånger per vecka, tom i går fast KA inte hade ätit något på hela dagen. Jag gillar att min gravidmage sedan dryga 32 år börjar få en annan modell 🙂 och ja, det är roligt.
Vi ses eller så inte, ha det bra och tack för det som varit.
