Kaos, kaos, kaos

på vägen till jobbet. En idiot i bilen bakom lade sig nästan mot vår bakre stötfångare. Snön yrde ner, vägen var hal och fanstyget i bilen bakom verkade ha dödslängtan. Jag bromsade lätt, tutade och försökte få honom att sakta ner men det gick inte. Det fanns inte utrymme att flytta på oss heller för i den högra körbanan låg det lastbilar och mellan dom liten plats att säkert hinna in.
Annars är det precis lika rörigt
och det tar tid. Det mesta tar tid här i livet.
En snutt från en grinig mig som önskar solsken.