• Livet i Gökboet

    ”del 3” – Måste tyvärr acceptera att mitt hopp

    inte var något. Eddie skulle aldrig klara en flytt, inte ens till en gammal ensam tant eller farbror där han fick all omsorg och också förmånen att vara herre på täppan. Dumt av mig att hoppas när jag faktiskt känner alla våra kära mer än bra. Har man levt med djur olika sorter sedan bebistiden så sitter det mesta i ryggmärgen. Ny tid blev tisdag 18:45 och just då önskar jag massor av stöd. Inte bara jag utan vi i familjen behöver det. ”del 2” – Något skumt är det… men vad?! Eddie var spårlöst borta när vi kom hem i god tid för att hinna kamma honom och mysa…

  • Livet i Gökboet

    I kväll klockan 18

    säger vi ett sista farväl till Eddie, Edgar heter han egentligen men har alltid kallats Eddie. En otroligt go kille är han men rädd av sig. Inte så mycket för mig men för andra. Han är otroligt stor och stilig den killen, en rädd tuffing kan man beskriva honom som faktiskt. Självförtroendet hävdar han genom att spöa på Maja, tex. Hon får ofta storstryk av honom. Eddie skulle inte klara sig hos någon annan heller för han är trots sin rädsla ändå trygg hemma. Det är motsägelsefullt det jag skriver men det är ändå sant. Han kommer att få det bra i katthimlen och också få träffa sin mamma, Kitty…