Livet som pendlare

är en evig såpa om man väljer att se det så. Ingenting stämmer med tider varken i avgångar eller ankomster. Passagerarna har jag åsikter om också. Kan man inte som resenär hjälpa andra att få plats genom att flytta ihop sig i gångarna? Är det tvunget att stå med så gott om plats när andra inte får plats på tåget så att man läsa bok, dansa om man skulle vilja osv? Vad är det som gör att trots anmodan från pendeltågspersonal, som ödmjukt ber oss att flytta ihop mer i gångar, står man kvar och i vissa fall skrattar åt att det är fullt? Empati, har det försvunnit?
Jag min dumma nöt har sagt till flera gånger och det ända jag får är dumma blickar och kommentarer och även likgiltighet och folket står kvar! Är det så det är här i länet eller är det så överallt? Jag har svårt att tro det för jag har åkt kollektivt i Kiruna och i Göteborg och där verkar det vara mer att man hjälps åt. Kanske stämmer inte det i dag men tidigare var det så.
En rolig sak,
jag träffade KindaTroll igår. Det var roligt och tiden bara rusade iväg. Tänk vilken skillnad mot tidigare, då hade jag inte vågat men nu var det en baggis. Det finns mysiga fik i närheten av mitt jobb och där satt vi. Tog varsinn kaffe latte och en äppelstrudel med vaniljsås.
Nej, åter till ”verkligheten”, en dusch och sedan iväg. KA snusar gott bakom mig och snart skall jag väcka honom försiktigt. Jag får skjuts till tåget och han börjar jobba 11.
Hasta la vista!