Pendeltågsresandet

kan väcka en utan att man alltid vill ochibland kan det blir lite roligt också. I måndags morse var det en ung kille som spelade dragspel och sedan gick omkring med en mugg. En snutt melodi per vagn för att få ihop en peng. Det väckte säkert många. I går var det två män som spelade lite sydamerikanska toner på något blåsinstrument (jag hann inte se vad) och sedan gick den ena mannen runt med en mugg för att få en peng.
Jag har alltid velat ge en peng för människor som behöver dom bättre än jag men där finns ett stort aber, jag har blivit väldigt osäker på vem som behöver. En del tjänar mer pengar med sitt spelande per dag än jag har i inkomst per dag. En del är tjustigt klädda och ser oerhört välmående ut, en del bättre än jag. Vilka är det som behöver den där pengen? Jag eller dom?
Känslan är kluven och jag ger men undrar till vad det jag ger går. En del har satt i system att leva genom att ”tigga”. Ofta lämnar mig en del ”tiggare” med en fadd smak i munnen och givarlusten avtar.
Situation Stockholm är en annan sak, det är enkelt och jag vet att det bidrar till den som står där och säljer tidningen. Ibland skulle jag vilja köpa ett nummer av alla som står längs min väg till och från jobbet men det går inte.
Jag undrar om jag redan blivit avtrubbad eller om mina tankar är okej. Det känns inte rätt vilket det än är för jag har alltid velat hjälpa och bidra med det lilla jag kan oavsett vad det är jag bidrar med.
En ny sak
för mig är dagens styrelsemöte på jobbet. Klädkod gäller och för mig är det kostym eller inte men kavaj och byxor är egentligen inte dräkt eller? Allt är förberett och det sista skall ställas i ordning. Jag skall lyssna och stolpa och sedan skall allt sammanställas. Spännande med tanke på att jag aldrig tidigare deltagit i dylikt.
Åter till ordningen Wesenlund tänker jag och ja så är det och som vanligt lite bråttomt. Vädret är grått och mulet men våren är visst i antågande.
Bye!