Fördummande av andra

(inte fördömmande) är något av det värsta jag tycker man kan göra mot människor man bryr sig om. Jag undrar också var gränserna går beroende av situationen. Det är ingen fråga bara en förundran hos mig.
Jag har än en gång sagt upp mig i en roll jag vägrar bli pådyvlad. En roll där jag är alldeles utmärkt att ha när det skall lånas ut pengar, fixas saker, rädda situationer, vara taxi rent allmänt, ordna till struligheter eller bara finnas till hands när det passar men egentligen handlar det i grunden om att vara den som utför tjänster.
Jag vägrar att förlöjligas och förolämpas, särskilt av en person jag aldrig träffat förr som det måste ha målats upp rena fasansbilder för. Jag vägrar detta hånfulla sätt med blickar och snevridna grimaser när jag inte är enligt den givna mallen som satts upp. Jag kräver att respekteras och bli bemött med respekt för jag är fan ingen barnrumpa som är pubertal och behöver fostras, särskilt inte av en som anser att jag inte duger i sociala sammanhang utan bara som tjänstefaktor. Vid den åldern borde man ha så pass bakom öronen så man begriper ordet respekt och den fungerar åt två håll, man respekterar och respekteras. Det går inte att kräva det ena men vägra ge det andra för till slut har man trampat färdigt.
Jag har varit förbannad hela helgen och undrat hur sjutton jag skulle kunna skriva det jag känner utan att få det att låta som att jag är mer knäpp än jag är men det går nog inte. Jag kan inte begripa detta och jag har också avsagt mig allt umgänge i sammanhang där fler är med förutom personen. Jag tänker aldrig mer utsätta mig för det igen (åtminstone inte inom den närmaste framtiden för minnet är alldeles för kort ofta och vi har varit där förr).
Som en liten parantes för den som säkerligen tycker något kring den sorgliga händelsen i närkretsen så har den ingen som helst påverkan på detta för det här har pågått i många år till och från. Måttet blev rågat under rökpausen vid kaffestunden efter begravning och det som blev sedan.
Update: 3/4 2006
Dessutom är jag tydligen inte frisk! Förbannad är jag, frisk eller ej.

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Åsa: Vi kände att det är bra nu.
    ”Bli uthängd” var och är aldrig min tanke utan jag skrev endast av mig mina känslor och tyckte att det är bra nu. Min ventil helt enkelt. Fast visst allt är i tolkarens ögon så det kan ju lätt bli fel.
    thewitch: Skönt att jag verkar vara lika knäpp som jag är 🙂
    Detta med att avsluta relationer har även jag gjort även om det inte skett särskilt märkbart mer än att jag dragit mig undan och bort fast det har jag även gjort av andra anledningar.
    Att ge och ta ingår ju i att leva och lite hit och lite dit är en del av vardagen och ibland är det som du skriver att det kan bli lite mer åt ena hållet än det andra men någonstans planar det oftast ut, åtminstone är det så det bör vara.
    Jag läste om pappan och hans sida och dotters ”hämnd” och det var faktiskt rätt kul även om jag ser det roliga utifrån.
    Nina: Jo, knäpp är jag men det är dom flesta av oss, så där lite lagom förhoppningsvis.
    Att skriva ens eget är alltid ett eget beslut men ibland kan det bli väldigt fel utan att skribenten haft det syftet. Jag ser det inte heller som bestraffning utan mina känslor rakt upp och ner.
    Elin: Tack!
    Nina och Åsa: Kul att det blev en diskussion för det blir det aldrig hos mig längre och DET kan ju bero på att det jag skriver inte är något att diskutera längre, förr var det så men…
    Tycker att ni båda fick fram en del viktiga saker och som jag ser det pratar ni lite förbi varandra. Allt som skrivs, sägs eller uttrycks på olika sätt handlar väl i grunden om syften till det skrivna som jag tycker.

  2. ”Jag får emellanåt rätt ordentligt med kritik för att jag berättar för lite om mig själv.”
    Jösses, kan man få kritik pga sånt också. Det är ju upp till var och en hur mycket man delar med sig av sig själv. Att få kritik pga det låter ju helt befängt. Men jag tror nog inte du tar åt dig av den kritiken. 🙂

  3. Jag vill bara säga att jag ligger efter med att diskutera/svara men jag skall göra vad jag kan i kväll.
    Systemet är trögt och därför blir det både dubbla kommentarer och verkar som att man får felsida. Felsökning pågår.

  4. Nina: Jag har inga tips mer än det som jag skrivit massor av gånger innan. Att det bästa är att känna efter själv vad som känns rätt och lita på det.
    Som sagt jag tycker du ska skriva vad du vill, det är din sida och du gör vad du vill med den. Det gör i varje fall jag. Jag får emellanåt rätt ordentligt med kritik för att jag berättar för lite om mig själv. Men jag skriver helt enkelt det som känns rätt för mig själv.

  5. Jag håller med Nina om att var och en skriver vad de vill.
    Men den som läser har också rätt att tycka vad den vill om det som skrivs. Jag tycker personligen att negativa skriverier om andra, oavsett om de är namngivna eller sker i någon slags genomskinlig övertäckning är en av de värsta formerna av skitsnack jag vet.
    De som gör sådana saker i en eller annan form, känner jag mig rätt så osäker på och är glad att jag inte har släppt in nära mig själv.

  6. Har tänkt till en stund om det Åsa skrev här.
    Jag håller inte med om att det handlar om skitsnack bara för att man har behovet att ventilera om någon i sin blogg… det beror helt på vad som skrivs och vad det är för ton. Men jag inser också att det kan bli så fel när man skriver/ventilerar om andra i sin blogg. Det kan se mer illa ut än vad det egentligen är menat eller så kan det misstolkas helt. Någon kanske känner sig träffad. Någon som inte ens ska känna sig träffad. Tror nog inte folk i allmänhet är ute efter att smutskasta någon eller snacka skit bara för att ma väljer att ventilera om en person. Relationer och beteenden är så stort och det är inte alltid man är på det klara med alla bitarna och kanske bekäm med hur andra är funtade.
    Tycker det är svårt det där när man har behovet att skriva om en specifik situation och kanske att det är om någon man känner. Man känner sig obekväm och vet inte hur man ska göra och genom att skriva kanske få reflektioner av andra. Har hänt att jag skrivit om ”någon” när jag inte vetat hur jag ska handskas med situationen och eftersom jag är sån som helst inte pratar om andra med andra så är det lättast att bara skriva. Ibland kanske jag vill att den jag skriver om ska läsa. Så den om den vill och om den överhuvudtaget är intresserad ska förstå hur just jag är funtad och hur jag tänker om den situationen.
    Men det är nog inte kul för den berörda personen att läsa fast det nu inte handlar om nåt elakt. Ser inte det som skitsnack. Joo, om man skriver elakt och förtal.. det är ju isåfall lågt.
    Egentligen så borde man prata med personen själv men det är inte alltid lätt. Mina vänner har jag en kommunikation med och jag har lärt mig av mina misstag. Har skrivit om andra; ja men i efterhand tyckt att jag gjort fel. Har också tänkt om där genom att jag själv upplevt hur det känns att läsa om sig själv. Det känns ju inte kul så därav har jag omvärderat.
    Häromdagen läste jag några rader i en väns dagbok och förstod genast att det var mig hon skrev om. Vi är nära vänner. Kände mig väldigt olustig till mods. Undrade varför hon inte frågat mig rakt ut då hon säger sig vara en rak person. Skulle jag vara fundersam om något så skulle jag fråga rakt ut istället för att skriva kryptiskt och göra felaktiga antaganden. Det kan bli så fel.
    Folk säger; behandla andra som du själv vill bli behandlad men alla kan ju inte veta att jag t.e.x uppskattar raka puckar så missförstånd inte ska uppstå.
    Ja, inte är det lätt att veta hur man ska lyckas ventilera utan att man trampar på ömma tår och utan att en del kanske dömer ut en som en skitsnackare. Skitsnackare är av en viss sort och de står ju inte för sina ord när berörd person ställer den mot väggen. Om man nu känner att en person beter sig konstigt mot en; hur ska man kunna ventilera om en sån sak och med vem? Väljer man att skriva om det så är det fel och väljer man att prata med någon annan vän om det så kanske man blir dömd som en skitsnackare. Så hur ska man då göra för att det ska gå shjysstast till. Några tips Åsa??? 🙂

  7. Hej!
    Inne och läser ikapp. Bra skrivet i senaste inlägg!
    *Kramar*

  8. En dagbok är ju ens ventil och då är man ju fri att skriva om vad man känner, tycker och tänker. Ibland har man ju kanske behovet att få ösa ur sig av sin frustration och ilska. Bestraffning är det minsta jag tänker på bara för att man nu ventilerar om en person i sin dagbok/blogg. Ventilerar man om någon så har man ju säkerkligen redan pratat eller ska prata med den berörda personen.
    Tycker det låter som du blivit illa behandlad.. inte är du knäpp heller.. isåfall är de flesta knäppa. 🙂
    Tisdagskramiz

  9. Det svider alltid, då man inser att det finns relationer som inte bygger på ömsesidig respekt. Jag har själv ”gjort slut” med några vänner genom åren (även om jag misstänker att det inte var så just i det här fallet) då jag insett att det bara varit jag som fått ge och ge och ge…
    Ok, om det är så periodvis, men en respekfull relation skall jämna ut sig över tiden.
    Apropå att bli ”uthängd” som Åsa skriver om, så kommer jag att tänka på en site där en pappa la ut bilder på dotterns ostädade rum. Det fick visserligen önskad effekt, hon städade. Vad han däremot inte hade räknat med var att hon skulle hämnas. Hon gick runt bland hans vänner och samlade ihop pinsamma bilder på honom, och la ut.
    Ganska kreativt, tycker jag 🙂
    Och Carina; Du verkar vara precis så knäpp som du är 😉
    Varma kramar!

  10. Helt rätt agerat! Det finns ingen anledning att bli utnyttjad. Det hjälper inte den som utnyttjar heller, i varje fall inte långsiktigt.
    Att bli ”uthängd” i en dagbok är också en bestraffning för dåligt beteende. Det gäller att passa sig om man känner någon som skriver dagbok på nätet. 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.