Carina´s tankar – Tankeboken

så långt vi kan göra något åt det iaf. Återstår dagens besiktning klockan 10.00 (håll tummarna). Vårt hem ser ut som en smärre krigszon men det är övergående. 1 palla, 1 pallvagn och 1 postvagn full med saker var det sista som togs från den gamla lokalen. Allt detta står nu i vår lägenhet. Det mesta i fåglarnas rum, det rum som hade blivit ett rätt lämpligt gästrum tom men nu är fullbelamrat med kartonger och lådor. Vardagsrummet svämmar över med blommor och lite övriga saker. Ja, ja det är snart jul och veckorna efter det brukar vara lugnt på arbetsfronten så vi får väl tid då om inte annat.…

ihop det sista. Sista? Ja, jag undrar i mitt stilla sinne hur man kan missbedömma så radikalt egentligen. Vi var igång ca 09:30 på morgonen och gissa när vi landade hemma. Jo, 02:30 kom vi in genom vår ytterdörr. Ingen av oss är människa idag. Kroppen känns rejält överkörd, tom mina hälsenor gör ont och för att inte tala om höften jag faktiskt har. Tycker jag synd om mig? Ja det gör jag och jag tycker också synd om Kallemannen. Det tog aldrig slut helt enkelt igår. Ingen människa hade fått mig att tro att vi skulle hålla på att plocka ihop saker kring 02:00 på natten. Dagen idag blev…

mot våra kära husdjur. Fy f*n och jag har inte läst artikeln för jag kan inte men kan du så läs. Oavsett om du läser eller inte så skriv på namninsamlingen på Aftonbladets första sida. Den normala vardagen börjar kännas som att den är på G även om en del återstår. Nu återstår enbart våra egna privata saker som måste hem för på nya stället finns det inte plats. En viktig och oerhört krävande sak blev grejad igår. En tungtransport lastad med vår kuverteringsmaskin, vårt säkerhetspallställ och vår ”fina” gaffeltruck kom fint till nya adressen. Kallemannen höll på att gå upp i limningen innan kuverteringsmaskinen stod där på lastbilen för…

var en riktig katastrof med tanke på allt som skulle fungera och ff inte gör det. En dator kommer ut på nätet, vår växel fungerar icke utan man får enbart upptagetton när man ringer till jobbet. En telelina fungerar och det är faxnumret som vi iaf kunde ringa ur på under eftermiddagen. Telia eller underleverantören drog som en avlöning utan att slutföra sitt arbete så gissa om där blir problem. Tiden är alltför knapp för mer än detta men snart kanske vi får en mer normaliserad tillvaro här hemma och på jobbet. Resan gick betydligt bättre än vi var rädda för och kanske betyder det att det inte blir så…