Hemma igen efter ett antal omtumlande

dygn innehållande en hel del rädslor och tankar. Viruset tog en liten ände med förskräckelse kan man väl kalla det för även om jag inte är frisk ännu. Onsdagens vansinniga smärtor i bröstet och torsdagens svälda vänster ben och hand gjorde att jag landade på KS (Karolinska Sjukhuset) akuten och efter dryga 7 timmar där lades in med diagnosen en liten hjärtinfarkt. Gissa om tankarna rasade och tårarna rann. Det var otäckt och jag blev rädd, röka fick jag inte heller. Jag hade inte kommit dit för ont i bröstet utan svullna vänsterdelar av min kropp. Sprutor i magen, alla möjliga attiraljer, mm, mm.

Dagen därpå, fredag förmiddag alltså. Efter första ronden sägs det att det behöver inte vara en infarkt utan kan vara hjärtmuskelinflammation men jag har ingen infektion i kroppen. Allting känns skumt och jag har ont i bröstet som läget är nu. Det görs ett hjärtultraljud med positiva resultat, dvs inget fel där heller, dit åkte jag i rullstol. Eftermiddagen fortsatte utan att någon närmare lösning gavs men det var nog ingen fara alls. Jag ville hem men måste vänta på att fler prov skulle tas i dag innan jag eventuellt kunde få åka hem.

Sov gott hela natten förutom toabesök och vattendrickande. Vid 07:30 sades det att jag skulle få åka hem men först när proverna var helt okej och dessa skulle tas först. Ringde och väckte Karl-Axel före 9 och sa att jag får komma hem. Stackarn var helt slut för tankarna och insikten slog ner i honom som jag vet inte vad. Vi är inte vana att vara utan varandra heller så bortsett från oron och de tankarna så är ensamheten tung. Jag hann iaf både äta frukost, få i mig lunch och först efter den togs blodproverna som var okej. Diagnosen är snuva i hjärtsäcken som man tydligen kan få av virusinfektion och det behöver inte ens medicin utan vila.

Man skall vara rädd om det man har för man vet aldrig hur länge man får ha det kvar är väl den enklaste regeln livet handlar om. En annan sak är att jag var inte ens röksugen under de dygn jag var inlagd, konstigt faktiskt men jag gjorde dumt nog som jag brukar – tog en cigg till kaffet här hemma så nu är det kört igen. Det värsta av allt var ändå att jag inte var röksugen när jag tände min giftpinne. En annan sak är vad gäller ont i bröstet och det är att hade jag inte varit inne på Thorax så hade jag definitivt åkt dit för så ont jag har i bröstet och så som det kramar fram och tillbaka hade jag bara trott en enda sak, hjärtinfarkt. Mannen har slocknat av emotionell utmatning tror jag och vilan är han väl förunnad. Jag skall vila lite till jag med. Vi läses och en sak – TACK för allt stöd, det kändes bra och jag tror att Kallemannen mådde mer än bra av det.

Nu höll jag alldeles på att glömma en viktig sak, Carina´s födelsedagGRATTIS på födelsedagen Carina hoppas du får en fin dag.

About Carina

Född i Kiruna, uppvuxen i Liberia och Ghana, gästade mitt biologiska hemland Norge 1 år innan vi återkom till Kiruna som blivande 15 åring.

Bookmark the permalink.

Comments are closed