Dave Pelzers bok nr 2

”Pojken som inte fanns” är fängslande och jag läste den tills klockan var över 01:30. Hemskt att det skall finnas sådant att läsa överhuvudtaget samtidigt känner jag att det är skönt att läsa att den lilla pojken faktiskt mentalt överlevde och blev en stor man som gav sig på att skriva om helvetet. Boken är något som borde läsas. Det finns en till bok om jag inte har helt fel men den har jag inte hittat tillräckligt villigt ännu men det kommer det också. Poketversionerna är lika läsvärda.
Så vad då dags för första dagen av det nya livet.
Vi skall till AF och anmäla oss som arbetssökande. Vi söker båda jobb aktivt redan så det är ingen nyhet. Jag vill bara söka dom jobb jag tror och känner att jag kan göra bra ifrån mig för halvmesyrer tror jag inte riktigt på.
Jag säger bara en sak, pollen försvinn
för varje morgon i en dryg veckas tid har jag ont i både hals och nacke, det kliar utav bara den och snuvigt värre. Jag tar min Zyrlex och så är det som rena trolleriet efter en stund. Det läskiga är att det känns precis som att jag drabbats av världens halsfluss eller liknande.
Minns en gång jag var till läkaren och stursk som attan var jag. Jag visste att jag hade bihåleinflammation för det hade jag var och varannan månad. Läkaren menade att det var allergi och jag tvärförbannad (jag var argsint den tiden ;)) för det var det mest korkade en läkare hade sagt ansåg jag. Jag fick varken penicillin eller sådan nässpray jag visste att jag behövde. Värken i örat och kinden var helt sanslös. Jag svor nog över läkaren även inne på apoteket.
Iaf så gick det en dag eller två och så var värken i det närmaste borta och jag skämdes som en hund. Läkaren fick aldrig en ursäkt av mig för visst var det ”bara” allergi och jag hade så fel. Det är det som är jobbigt för nyallergiker med symptom liknande sjukdomar som influensa, halsfluss, bihåleinlfammation, örininflammation osv. Jag säger bara en sak, varje dag ger minst en ny lärdom, liten som stor. Tur att tiden för göra underverk med obstinata ”kan-själv” personer som jag var uti fingerspetsarna som yngre. Stridspitten har tagits över av en lugnare jag och det kan jag enbart skylla åren för.
Nu måste jag göra min plikt
så tills dess.
Var rädd om dig, se dig och njut av det lilla.

Social comments

Loading Facebook Comments ...
Loading Disqus Comments ...