på många år. Vi är ”anställda” av vårt eget konkursbo. Vi får lön under tiden vi jobbar färdigt jobben. Den tiden är inte särskilt lång, den varar tom nästa vecka på fredag när vi sedan packar ihop för sista gången. Ja sista gången förutom att vi lär vara med och ta reda på resterna av allt som ingen vill ha.
I morgon är en ny dag och kanske skiner solen då också. Jag skall försöka skriva lite mer specifikt om det som sker nu men vet inte om mina ord fungerar riktigt för hjärnan gör inte riktigt det.
Tänkte på en sak som kanske kan missförstås. Alla som jag anser vara vänner (URL eller IRL) har INTE vetat allt mer än att vi mått och mår väldigt, väldigt dåligt. Att inte ha vetat allt innebär inte att jag valt bort någon utan endast inte riktigt kunna säga allt och det har berott på rena självbevarelsedriften.
Tack än en gång för att ni alla funnits där för mig, för oss, oavsett vad du/ni egentligen har vetat.
Nu drar vi och skall försöka få i oss lite mat vilket kanske kan behövas för den sista tiden har vi båda magrat mer än vad som är bra. Fast KA, som inte hade något att ta av, har rasat mer än lovligt. Kanske dags att bli gödd på en farm av något slag. Lämpliga tips mottages tacksamt (skämt).
Ciao!
Dag: 7 maj 2003
Platsansökan!
Härmed anmäler jag mig som sökande till tjänsten (valfri). Jag är duktig, kan mycket och har bred erfarenhet av allt på ett litet företag, från nätverksinstallationer till hela administrationen inklusive personalfrågor.
Referenser finnes och enligt våra kunder är jag duktig inom allt vi arbetat med under dessa 10 år.
Mina löneanspråk ligger på marknadsmässig nivå och till fast lön tackar jag ja.
Så var epoken egen företagare slut.
Nu återstår bara resten. Vi har varit med om så många saker under dessa år och lärorikt har det varit. Vi kan så mycket om så många olika saker, det mesta sitter i ryggraden vad det nu hjälper i dagens läge.
Om företageriet finns det mycket att säga och om människorna vi mött på vägen. Vi har något många inte har, varandra. Vi har haft varandra under hela resans gång och kommer att ha det även i framtiden. Vi är friska och DET är viktigare än miljoner på banken. Hur det kommer att gå när vi skall åka till varsitt jobb utan varandra är funderingar vi har. Kommer vi att få vettiga jobb? Tankarna snurrar och kanske får vi nu ro att vandra vidare. Vägen kommer att vara kantad med många olika saker och med många obesvarade frågor men vi finns för varandra. Människorna vi mött har gjort en otrolig skillnad på både gott och på ont.
En sak jag måste få berätta. Det kom ett kuvert en fredag för några veckor sedan. Jag trodde att det var min moster som hade skickat 2 Trisslotter. Det var inte min moster utan det var en person jag aldrig hade pratat med. Vi hade mailat lite men aldrig så personligt eller djupt. Tänk vilken lycka vi kände för den omtanken. Vinst? Nej, det var ingen vinst men glädjen vi kände över omtanken var mer värd än en riktig vinst. Glädjen vi känner över kontakten är mer värd.
En annan sak jag vill berätta är hur våra vänner (både gamla och nya) funnits med i hela resan från att vi förstod att så är det. Dom vänner kommer att fortsätta finnas där och DET känns underbart. Tack för att ni finns och tack för att ni faktiskt är dom ni är.
Jag är så tacksam för det fina som är mitt i allt det ångestfyllda och oerhört tunga.
Den som inget förstår behöver inget förstå heller. Det är min Tankebok och jag skriver precis det jag vill.
Nu skall jag återgå till att sköta mitt arbete för jag har faktiskt ff ett även om jag numera har en chef också. Ett tag till skall vi utföra våra jobb som är på ingång och till viss del redan har kommit.
Kallemannen har skrivit den officiella versionen på hans sida och DET är så. Vi har inga svar på frågor och om det spelar någon roll så är vi själva fulla av dom. En sak vet vi och det är att vi inte ens får ta en peng till hemmahyran så vi har sökt socialbidrag och det skäms jag inte för heller.
Till vi skrivs och läses igen.